Recognize, Respect and Reconcile

För tillfället har jag ett uppdrag i det privata tunisiska universitetet Esprit. De utbildar operationella ingenjörer sedan 8 år. Trots att privata universitet inte har samma status som statliga, så har Esprit lyckats byggt upp en image av en seriös akademisk institution.

De senaste 2 åren har försäljningsvolymen ökat extremt och man är nu ett stort företag. Behovet av omstrukturering är stort och man är medveten om det.

Författarna Trompenaars och Wooliams har i boken "Business across cultures" utvecklat modellen 3R dvs Recognize, Respect and Reconcile.

?Recognize? innebär att man har förmågan att känna igen och erkänna kulturella skillnader, dvs både sin egen och andras.

?Respect? är att respektera skillnaderna.

?Reconcile? är då man lyckas förena kulturerna . Denna modell har jag tillämpat i mer än tjugo àr och det är ju alltså i rimlighetens namn inte särskilt svårt för mig att arbeta i ett tunisiskt företag, eller?

Jag vet att jag är organiserad och arbetar strukturerat och effektivt! Jag vet att jag är van att samarbeta och att alla vet vad den andre gör! Jag vet att jag lägger fram sanningar som de ser ut och gör inga omskrivningar! Jag vet att jag arbetar i tidsperspektivet framtid inte nutid! MEN framförallt vet jag att tunisier arbetar annorlunda och ändå efter alla dessa år glömmer jag att jag innerst inne har en annan kultur och synsätt.

Jag nästan "blir" ett med den nya kulturen men ändå i slutänden vet jag inte var gränsen för min och den nya kulturen går.

Med min omedvetna blandkultur satte jag igång att diagnosera skolan i orsak och verkan, där huvudorsakerna var att:

• Alla i chefställning fortfarande arbetar i ett litet företag där informella ej strukturerade möten hålls, där man har all tid i världen att diskutera detaljer och ingen tid att lyfta diskussionen till det övergripande arbetet.

• Frågan alla ställde sig var, vem gör vad?.

• De ?existerande? procedurerna som nu skall skrivas ner, hanteras, upparbetas och förändras av en « utifrån » person som inte är insatt i det dagliga arbetet.

• Grupparbete där medlemmarna i gruppen arbetar åt samma håll ersätts av många möten men som följs av fortsatt individuellt arbete.

• Avsaknad av ett totalt kundfokus.

• Avsaknad av ett koordinerat och effektivt datasystem

Å ena sidan är det viktigt att bevara den fantastiska unika stämning som finns och som gör att alla arbetar med glädje.

Å andra sidan behöver Esprit en organisation som är betydligt mer effektiv och strukturerad med tydliga (även icke kvantifierbara)mål och strategier.

Å ena sidan är det viktigt att man fortsätter skapa internationella relationer och partners och hela tiden uppdaterar sin utbildning

Å andra sidan är det viktigt att skapa en serviceproduktion som inte ger en dålig image åt produkten, koncentrera sig mer på att förstå de olika kundgruppernas behov och önskemål samt att minska tempot på utveckling tills ordning infunnit sig.

Frågan är nu hur man förenar dessa dilemman och två helt olika företagskulturer?

Fast om man nu ser det ur denna synvinkel så betyder det ju att då olika företagskulturer möts uppstår svårigheter, eller?

Vilket i sin tur innebär att man även på hemmaplan behöver vara uppmärksam på sin egen kultur för att känna igen andra kulturer, respektera och förenas med dem, eller? Så i slutänden var det inte så att min svenska kultur krockade med den tunisiska, utan helt enkelt att två företagskulturer krockade, och då är ju jag fortfarande tunisisk eller svensk eller hur blir det nu?