Optimismens och mobiltelefonernas Ghana

För många är Ghana känt som Kofi Annans hemland - och som en av världens största exportörer av såväl guld som kakao. Sportintresserade känner även till fotbollstjärnan Essien som spelar för brittiska Chelsea.

Som väntat finns det mer som kännetecknar ett land där 24 miljoner människor bor! BNP-tillväxten har legat mellan 4.7% och 7.3% under merparten av 2000-talet och utländska direktinvesteringar tredubblades mellan 2004 och 2007.

Framtidsoptimismen har ökat avsevärt som en följd av oljefyndet utanför Ghanas kust 2007 men kanske ännu mer av Obamas besök i landet 2009. Betydelsen av besöket för ghanabor kan inte nog understrykas.

Även 6 månader senare hänger många av välkomstaffischerna kvar, både i huvudstaden Accra och vid slavhandelsfästningen i Cape Coast. Att förebilder är viktiga för ghananer är uppenbart, inte minst när man besöker bokhandlar i huvudstaden. Utöver några smala hyllrader med facklitteratur och ett parti skönlitterära böcker fylls merparten av hyllorna med s.k. "motivational" litteratur.

Efterfrågan på böcker som inspirerar och motiverar till personliga insikter, samhällsförbättring och stordåd tycks vara oändlig. Och visst finns det en del som pekar på att den positiva andan är befogad.

En av landets - och kontinentens - blomstrande branscher är, som många vet, telekom. Det finns redan fler mobiltelefonabonnenter i Afrika än i USA och marknaden växer fortfarande kraftigt. Detta faktum är påtagligt inte bara i Accra, utan även i byar där varken toaletter eller kranvatten finns.

Precis som med andra ägodelar, är mobilen ofta något som delas mellan familjemedlemmar om inte plånboken räcker till egna telefoner. Kontantkortets intåg har medfört att i stort sett alla har råd att utnyttja mobilnätet. Det är kanske många som inte har råd att "okynnesringa" bara för att fördriva tid, men man kommer ganska långt även på några kronor.

Det är till exempel väldigt vanligt att låta en signal gå fram, för att sedan lägga på, ofta för att be motparten ringa upp. Ibland kommer man också överens om vad signalen (?flash?, som det kallas) ska betyda för specifika situationer, som att man ska ?flasha? sin vän när man är framme vid en avtalad mötesplats. På så vis kan mycket kommuniceras med små medel.

De som har det bättre ställt har istället ofta flera telefoner och simkort, och utnyttjar olika erbjudanden hos olika operatörer. Mobiler används i långt större utsträckning än datorer, och tjänster kopplade till mobil teknik växer lavinartat.
Personligen fick jag tidigt under min första vistelse i Accra erfara hur ointressant min mobiltelefon var ur ett stöldperspektiv.

Jag hade åkte vilse i en taxi efter en sen arbetskväll , och eftersom varken jag eller min taxichaufför visste var mitt hotell låg, började jag bli smått obekväm med situationen. Eftersom jag hade numret till hotellet på mig kunde jag dock tala med personalen, som försökte ge mig en vägbeskrivning efter bästa förmåga. När detta misslyckades kapitalt (landmärken i Ghana är sällan självklara för andra än lokalbefolkningen) bad taxichauffören om att få tala med receptionisten. Redan här var jag lite bekymrad över min telefons välfärd, men insåg att jag inte hade många alternativ. Kulmen nåddes när chauffören misslyckades förstå vägbeskrivningen också, och utan eftertanke räckte ut min telefon till en slumpmässig förbipasserande tonåring för att få hjälp.

Tonåringen förstod direkt var vi skulle efter att ha utbytt ett par ord med hotellpersonalen och pekade oss åt rätt håll. Lättad och skamsen över mina misstankar tackade jag honom medan jag noterade att han höll sin egen (nyare!) mobil i andra handen.

Sedan dess ber jag alltid såväl förbipasserande som taxichaufförer att tala med den vars kontor eller hem jag försöker hitta. Inte bara har det förkortat mina resor - det har gjort dem mycket trevligare också!