Nordiska SMB-bolag: Vår framtida ryggrad

Under 2000-talet har vi i Norden - icke minst i Finland och Sverige - fått märka, hur storindustrin omprioriterar sina strategier och sin logistik.

Detta har alltför ofta inneburit att man lägger ned bl.a. sågar och pappersbruk för att istället köra igång på nya marknader med lägre kostnadstryck och med växande marknader decennier framöver. Detta är naturligtvis inte annat än företagsekonomi och realiteter: produktionen söker sig till de platser där man kan maximera vinsten.

Någon egentlig hemvist har företag på multinationell nivå i praktiken inte längre, även om de kanske råkar ha kvar sitt huvudkontor i det gamla hemlandet. Det kan lätt flyttas.

Norden är litet och ointressant och därmed även omotiverat dyrt för att storbolagen på sikt skulle vilja ha kvar sina huvudsäten här. Detta kallas med ett annat ord för ”dotterbolagsekonomier”.

I Sverige har man sett många exempel på hur gamla anrika företag flyttat sina huvudkontor närmare de egentliga huvudmarknaderna - eller i vissa fall - undan en betungande beskattning.

Vi förvandlas till s.k. dotterbolagsekonomier. I presentationer som jag lyssnat till de senaste åren, upprepas ständigt mantrat om hur SMB-bolagen är Nordens framtid och ryggrad och att storbolagen inte längre förväntas investera i Norden. Det stämmer säkert, men då borde också klimatet för företagande bli mer gynnsamt än vad det tillsvidare är.

Underökningar visar att man ute i världen känner till begreppet ”Scandinavia” betydligt bättre än vad man känner till något av de enskilda nordiska länderna. Vi bör ju inte glömma att varje nordiskt land har en befolkning som motsvarar en medelstor stad i Ryssland.

Hela Finlands befolkning på 5,3 miljoner angränsar exempelvis till S:t Petersburg med sina ca 5 miljoner invånare. Hela Norden befolkning sammanräknad motsvarar ett medelstort land i Europa osv.

När våra nordiska SMB-bolag tar steget ut i världen, märker de ganska snart hur små de är med alla mått mätt, för där är också alla de andra. Att kunna växa relativt snabbt, blir därför ofta en förutsättning för finansiell uthållighet och framgång.

Ett vanligt sätt att växa är t.ex. att gå samman med ett annat bolag, t.ex. som en regelrätt fusion eller någon typ av joint venture eller ett partiellt korsägande. Sådana lösningar är alltid utmanande, i synnerhet om den andra parten är utländsk.

Förvånansvärt ofta fattar man sådana beslut helt och hållet på basis av företagsekonomiska kriterier. Det finns sällan plats för intuition. Har man endast detta pragmatiska synsätt som arbetsredskap och inget mer, kan man nog lätt snava på de kulturella skillnaderna som bästa fall är lindriga men i regel oerhört stora. Även de finaste strategierna kan misslyckas p.g.a. helt triviala hinder.

I och med en sammanslagning mellan olika kulturer, ändras det mesta även i det egna bolaget. Att få alla att ro den nya båten i samma riktning, kräver därför ett annorlunda ledarskap och även en god portion tur. Emotionell intelligens och världsvana är nog bra att ha i verktygslådan.

Vid valet av affärspartner, borde vi inte enbart låta oss övertygas av snygga kalkylmässiga scenarier, utan därtill identifiera vilka andra typer av kritiska faktorer som krävs för ett lyckat partnerskap på lång sikt. Den lämpligaste partnern kan faktiskt finnas inom en radie på 100 mil om vi utgår från Stockholm, d.v.s. ett annat nordiskt bolag.

Vi nordbor brukar ju i regel odla de stereotypa skämten om våra olikheter, vilka onekligen kan vara rätt dråpliga. Men vi är trots allt betydligt mer lika varandra än vad vi är olika.

Vi i Norden delar en oerhört fin, gemensam värdegrund som man skulle betala stora summor för på annat håll i världen, om den bara gick att kopiera. Det är m.a.o. vår gemensamma relativa styrka vi här talar om.

Jag tycker det är högsta tid att vi på allvar hittar varandra och börjar skapa viktiga nordiska allianser på SMB-nivå - en nordisk ryggrad. Med gemensamma satsningar har vi sedan en chans att föra vår know-how ut i världen och ta upp kampen med de stora drakarna.

Ett skojigt - låt vara stereotypt - citat från Dagens Industri tycker jag fungerar bra som slutkläm: ”Den optimala blandningen kanske är, när kärva finländare (och kanske även islänningar), djärva norrmän, sluga danskar och hyggliga svenskar jobbar ihop”.