CSR ett affärsetiskt fundament eller bara en kostnad?

För 15 år sedan deltog jag i en kurs inom ledarskap, riktad till personer som redan hade jobbat ett antal år efter slutförda studier på Handels. I kursen ingick en modul som hölls i London med ett företagsbesök till supermarketkedjan Sainsbury’s.

I samband med bolagets företagspresentation, hörde jag för första gången om begreppet certifiering. Bolaget förutspådde att det om 5-8 år skulle vara fullt möjligt att säga var i världen trädet hade vuxit som använts för framställningen av just den blyertspenna han höll i handen. Vi ställde oss något undrande över behovet till detta men inköpschefen sade övertygande att det är konsumenterna som vill det och då blir det också så.

Rätt hade han. I dag är det helt normalt med FSC-certifikat då vi inhandlar en trädgårdsmöbel i trä. Forest Stweardship Council är en självständig, icke vinstbringande organisation som inte kontrolleras av myndigheter. En FSC-märkning skall garantera att trävirket kommer från leverantörer som har en ansvarfull inställning till det lokala skogsbruket - och inte härstammar från skövlade regnskogar.

Senare har ett betydligt vidare begrepp uppstått, CSR - Corporate Social Responsibilty, (där ovan nämnda FSC-märkning bara utgör en delkomponent inom framställning av träprodukter). Begreppet CSR myntades redan på 60-talet i USA men har först nu blivit ett ofrånkomligt begrepp i debatten som gäller balansgången mellan bolagens grundläggande verksamhet (mission) och ökande krav på ett mer utvidgat samhälleligt ansvarstagande. CSR belastas tyvärr av del begreppsförvirringar där engelskans social i detta sammanhang mer har betydelsen av samhällelig än social. Vidare råder det inte konsensus om vad CSR rent definitionsmässigt innehåller dvs. hur långt man anser att ett sådant ansvar ska eller ens kan sträcka sig. Eftersom ett sådant åtagande innebär kostnader och har företagsekonomiska konsekvenser, är det många bolag som väljer att ställer sig tvivlande och i vissa fall rent av nedsättande till hela begreppet.

I en artikel i Dagens Industri (21.3.2012) framkommer det att många storbolag de facto använder CSR som en ren makeup för att verka mer etiska och skyltar med hållbara värden som man menar att marknaden förväntar sig av dem. Finansanalytikerna och investerarna anser enligt samma artikel att behovet av CSR är klart övervärderat och att bolagen bör akta sig för att tappa fokus i takt med att de blir allt mer samhälleligt engagerade. Enligt förespråkarna för CSR bör bolagen i dag ta ett större ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvar - ett ansvar som alltså sträcker sig vida längre än det förhärskande, klassiska synsättet, att bolaget alltid och enbart ska maximera vinsten för sina ägare.

Det handlar om två läger som tycks ha fastnat djupt ner i sina skyttegravar. Ändå behöver dessa synsätt inte alls vara varandra uteslutande. Det är ju marknaden som alltid definierar vad som efterfrågas och vad som därmed lönar sig att erbjuda. För att vi (äntligen) vill ha biologiskt nedbrytbara plastpåsar, finns de plötsligt också att köpa. Vem skulle köpa verktyg om man vet att metallen kommer från gruvor där man använder sig av barnarbetskraft? Poängen är att alltså vi vill veta sådant som vissa inte vill berätta…

CSR handlar m.a.o. också om en förhöjd medvetandegrad hos oss konsumenter. Vi får en ännu större kunskap, vilja och makt att påverka utvecklingen så, att bolagen själva upplever det meningsfullt och lönsamt att axla ett bredare samhällsansvar. Förutom bolagets egentliga mission, kommer ett utvidgat ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvartagande att utgöra förutsättningen för morgondagens framgångsbolag. De kommer då svårligen att förstå varför CSR bara ansågs vara en belastande kostnadspost istället för ett affärsmässigt fundament med oanade möjligheter till profilering.