.

© Copyright – EtableringUtomlands.se

Veckans Krönika

Alla vägar leder nu till Rio

Written by Ib Sønnerstad on torsdag, 03 maj 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Under de senaste åren har intresset för Brasilien ökat markant. Nordiska aktörer inom bl.a. process-, fordons- och elektronikindustrin har länge visat ett intresse för Brasilien, men den senaste tiden har framför allt bolag inom offshoresektorn fått upp ögonen för landet.

Tack vare dessa pionjärer blir det hela tiden lättare för andra industrigrenar att följa efter - nya etableringar skapar ännu fler etableringar. Det är nu de nordiska nätverken i Brasilien börjar skapas.

Sedan 2009 har Nopef mottagit närmare 40 ansökningar för projekt till Brasilien. Av dessa har hela 35 lån beviljats. De branscher som söker sig till denna spännande tillväxtmarknad, passar i regel mycket väl in i ett eller flera av Nopefs tre satsningsområden. En grundförutsättning är också att den finansiella och resursmässiga basen är i ordning.


Brasilien är dock inte någon lätt marknad att komma in på. Även om affärskulturen är flexibel och dynamisk, är det rätt få som talar god engelska. För att klara av affärsförhandlingar på portugisiska och den mycket tunga och tidskrävande byråkratin i landet, krävs en kompetent och pålitlig lokal kontakt.

Brasilien besväras också av en hög korruption som i global jämförelse ligger på ungefär samma nivå som Kina, Indien och många Balkanländer. Genom att själv ha en klar transparens i sin organisation, fokusera på större företag med klarlagd bakgrund, alltid ha sin affärsdokumentation i ordning och framförallt att inte hemfalla åt bestickningar, har man större chanser att navigera rätt på denna lukrativa men krävande marknad. Boa sorte! [Lycka till!]

Vem skapar jobben?

Written by Siv Öberg on tisdag, 17 april 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

 

Under mina 30 år som företagare, har jag aldrig hört att det är en politiker som anställer någon.


Det är hos småföretagen jobben finns, så det ni politiker ska se till är att skapa de verktyg och regelverk, som gör det enklare att anställa.

Med dagens regelverk, tar det så mycket tid i anspråk att få företaget att gå runt, en småföretagare sitter på kvällar och helger med att fylla i alla blanketter och skattedeklarationer, för att inte tala om den tiden jag måste sitta i telefonkö, på min arbetstid, så fort jag måste anmäla något till de olika statliga myndigheterna, så att tiden att driva sitt lilla företag hela tiden minskar.

Att man då dessutom måste ta allt ansvar för en anställd, med höga lönekostnader, försäkringar, arbetsgivaravgifter samt sjuklöneansvar och de kostnader som detta medför.
Gör att jag som liten företagare inte riskerar att mitt livsverk och egen försörjning går i konkurs.

Förstår ni beslutsfattare att detta?


Varför startar ni inte själva ett företag, så ni begriper hur verkligheten ser ut.

Varför väljer ni att inte lyssna på drygt 1 miljon människor, som har eget småföretag.

Vi är dessutom i hög grad väljare, då det ska röstas fram de som ska leda landet.

Vi ska också slåss med de som väljer att bedriva konkurrerande oseriösa verksamheter, vi ska slåss med de utländska transportföretag, som kör in i landet med oren diesel och som kommer undan alla lagar och regelverk, som kostar ett Svenskt transportföretag stora pengar.

Vi ska slåss med de som driver privata undermåliga utbildningar, så det spottas ut alldeles för många för samma jobb, med så dåliga utbildningar att de inte är anställningsbara.

Vi ska slåss med olika myndigheter, vi ska slåss med bluffsäljare, vi ska slåss mot kommunala politiker och tjänstemän, som är emot privata företag.

Förstår ni beslutsfattare vad vi seriösa småföretagare måste stå ut med.

Jag är imponerad över att det ändå finns över 1 miljon småföretagare, som orkar.

De blivande småföretagare som jag försöker hjälpa genom de snår av regelverk som finns, har många gånger hunnit göra av med sitt privata startkapital, innan de ens har hunnit starta, för att det finns nitiska kommunala beslutsfattare och tjänstemän som gör det så besvärligt, att man till slut ger upp.

Så prata inte om att skapa jobb, börja med att lyssna på över 1 miljon småföretagare.


Då kanske ni politiker kan komma någon vart med det ni så högt talar er varma om: Jobben.

CSR ett affärsetiskt fundament eller bara en kostnad?

Written by Ib Sønnerstad on torsdag, 22 mars 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

För 15 år sedan deltog jag i en kurs inom ledarskap, riktad till personer som redan hade jobbat ett antal år efter slutförda studier på Handels. I kursen ingick en modul som hölls i London med ett företagsbesök till supermarketkedjan Sainsbury’s.

I samband med bolagets företagspresentation, hörde jag för första gången om begreppet certifiering. Bolaget förutspådde att det om 5-8 år skulle vara fullt möjligt att säga var i världen trädet hade vuxit som använts för framställningen av just den blyertspenna han höll i handen. Vi ställde oss något undrande över behovet till detta men inköpschefen sade övertygande att det är konsumenterna som vill det och då blir det också så.

Rätt hade han. I dag är det helt normalt med FSC-certifikat då vi inhandlar en trädgårdsmöbel i trä. Forest Stweardship Council är en självständig, icke vinstbringande organisation som inte kontrolleras av myndigheter. En FSC-märkning skall garantera att trävirket kommer från leverantörer som har en ansvarfull inställning till det lokala skogsbruket - och inte härstammar från skövlade regnskogar.

Senare har ett betydligt vidare begrepp uppstått, CSR - Corporate Social Responsibilty, (där ovan nämnda FSC-märkning bara utgör en delkomponent inom framställning av träprodukter). Begreppet CSR myntades redan på 60-talet i USA men har först nu blivit ett ofrånkomligt begrepp i debatten som gäller balansgången mellan bolagens grundläggande verksamhet (mission) och ökande krav på ett mer utvidgat samhälleligt ansvarstagande. CSR belastas tyvärr av del begreppsförvirringar där engelskans social i detta sammanhang mer har betydelsen av samhällelig än social. Vidare råder det inte konsensus om vad CSR rent definitionsmässigt innehåller dvs. hur långt man anser att ett sådant ansvar ska eller ens kan sträcka sig. Eftersom ett sådant åtagande innebär kostnader och har företagsekonomiska konsekvenser, är det många bolag som väljer att ställer sig tvivlande och i vissa fall rent av nedsättande till hela begreppet.

I en artikel i Dagens Industri (21.3.2012) framkommer det att många storbolag de facto använder CSR som en ren makeup för att verka mer etiska och skyltar med hållbara värden som man menar att marknaden förväntar sig av dem. Finansanalytikerna och investerarna anser enligt samma artikel att behovet av CSR är klart övervärderat och att bolagen bör akta sig för att tappa fokus i takt med att de blir allt mer samhälleligt engagerade. Enligt förespråkarna för CSR bör bolagen i dag ta ett större ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvar - ett ansvar som alltså sträcker sig vida längre än det förhärskande, klassiska synsättet, att bolaget alltid och enbart ska maximera vinsten för sina ägare.

Det handlar om två läger som tycks ha fastnat djupt ner i sina skyttegravar. Ändå behöver dessa synsätt inte alls vara varandra uteslutande. Det är ju marknaden som alltid definierar vad som efterfrågas och vad som därmed lönar sig att erbjuda. För att vi (äntligen) vill ha biologiskt nedbrytbara plastpåsar, finns de plötsligt också att köpa. Vem skulle köpa verktyg om man vet att metallen kommer från gruvor där man använder sig av barnarbetskraft? Poängen är att alltså vi vill veta sådant som vissa inte vill berätta…

CSR handlar m.a.o. också om en förhöjd medvetandegrad hos oss konsumenter. Vi får en ännu större kunskap, vilja och makt att påverka utvecklingen så, att bolagen själva upplever det meningsfullt och lönsamt att axla ett bredare samhällsansvar. Förutom bolagets egentliga mission, kommer ett utvidgat ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvartagande att utgöra förutsättningen för morgondagens framgångsbolag. De kommer då svårligen att förstå varför CSR bara ansågs vara en belastande kostnadspost istället för ett affärsmässigt fundament med oanade möjligheter till profilering.

        

En Svensk Omfördelningsmodell

Written by Tony Harkén on fredag, 16 mars 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Det svenska modellen har beskrivit på många olika sätt, men en sak är säker, skattetrycket är i världstopp och olika skattereduceringar har införts inom olika branscher för att ge dem en chans att överleva och kanske till och med utvecklas.

Här är en beskrivande bild av den svenska omfördelningseffekten med en touch av humor.


10 personer går dagligen ut för att äta middag. Notan blir 1000 kr.

Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra - de fattigaste - betalar ingenting;
- den 5:e betalar 10 kr
- den 6:e betalar 30 kr
- den 7:e 70 kr
- den 8:e 120 kr
- den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen, den rikaste, betalar 590 kr.

De 10 åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen.
Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt.
"Ni är så bra kunder", "jag ger 200 kr rabatt på era middagar."
Middag för 10 kostar nu 800 kr.

Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas.
De första 4 påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis.
Men hur skulle de andra 6 göra - de som betalade?
Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del?

De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr.
Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e personen få betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt.

Han räknade ut de belopp varje person skulle betala:
- resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis
- den 6:e fick betala 20 kr
- den 7:e betalade 50 kr
- den 8:e 90 kr
- den 9: 120 kr
- den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla fick lägre pris än tidigare och de 4 första fick fortsätta äta gratis.

Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat.
"Jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr, "började den 6:e personen.
Han pekade på den 10:e : "men han tjänade 70!" "Precis", sa den 5:e personen. "jag sparade också bara en tia.
Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!" "Det är sant!" skrek den 7:e personen. "varför ska han få 70 kr tillbaka. När jag bara fick 20?
De rika ska alltid få det bättre!" "Vänta ett tag" skrek de 4 första, "Vi fick ingenting! Det här systemet utnyttjar de fattiga!"

De 9 personerna skällde på den 10:e och kallade honom för utsugare som sög blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kom inte han, den 10:e till middagen, han hade fått nog av sällskapet.

Skönt tyckte de andra 9, satte sig ner och åt.
När notan kom upptäckte de 9 något viktigt.
Det fattades 520 kr…….

 

Vi har faktiskt Världens Bästa Företagsklimat – För kriminella

Written by Tony Harkén on fredag, 02 mars 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

I 15 år har Svenskt Näringsliv försökt att påverka beslutsfattare angående den allt större mängd bluffakturor som skickas till företag och då speciellt till små och medelstora företag.

Under dessa 15 år har absolut ingenting hänt förutom att den svenska öppenheten har blivit än mer öppen för företagsinformation över nätet. Med andra ord, bordet är dukat för dessa kriminella typer som lever gott på denna bluffmarknad, och svenska myndigheters flathet.

Denna bluffbransch omsätter idag miljardbelopp och det ryktas att den idag är större än narkotikahandeln i Sverige. Trots att det skickas ut tusentals falska fakturor per dag så fortsätter samtliga svenska myndigheter att sova. Man kan tycka att detta borde ha stoppats för flera år sedan.

Varför är den svenska hållningen så passiv?

Kan det vara så att det inte är så intressant för myndigheterna att lösa detta då det bara är privata företag som drabbas? Vår Statsminsiter har själv sagt att svenskt näringsliv är ett särintresse så kanske är detta svaret på denna bedrövliga flathet, eller kan ryktet om att Anders Borg och hans nationalekonomer sprider promemorior på finansdepartementet där småföretagare beskrivs som ”löss” vara en orsak?

Möjligtvis har dessa kriminella företag registrerat sig för skatt och moms, och helt plötsligt så sitter staten och tjänar pengar på denna vidriga verksamhet. Inte troligt, men om så, varför ha bråttom?

Men kanske håller nu något på att hända efter 15 år. Samtliga seriösa inkasso företag har nu kommit överrens om att inte erbjuda sina tjänster till dess ljusskygga företag och problemet har till och med diskuterats i Riksdagen. Inte illa, men troligt är att en lösning är många år bort så ropa inte hej än.

Uppenbarligen så lever denna bluffbransch helt riskfritt i Sverige i och med att nya företag poppar upp varje vecka med nya så kallade erbjudanden om produkter som alla köper.

Får du en bluffaktura så vad du än gör, betala inte, och inte under några omständigheter.

Ta del av Svensk Handels information om hur du skall agera om en bluffaktura dimper ner i brevlådan – Betala inte

Frankrike – Här kommer vi

Written by Tony Harkén on måndag, 16 januari 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Så länge staten fortsätter att alltmer mjölka hela den svenska travnäringen så kommer fler och fler svenska hästägare, uppfödare och tränare att samlas i Frankrike.

Att äga travhäst är dyrt, och har du tur och givetvis blandat med skicklighet så kan det gå ihop sig ekonomiskt här i Sverige.

De flesta hästägare lever med stora underskott, vinstpengarna i Sverige är dryga 800 miljoner per år och hästägarna kastar in nästan 3 miljarder årligen. Man behöver inte fått Nobelpriset i Matematik för att förstå oddsen!

Trots detta har hästägare länge accepterat att förlora pengar på sina hästinvesteringar men det håller snabbt på att förändras, och förlorare är den svenska landsbygden där varje jobb är viktigt. Vilket givetvis på sikt kommer att drabba statens skattekista.

Finns det förlorare finns det oftast vinnare, och i detta fall är det den franska landsbygden. Där är travnärigen stark och växer sig nu allt starkare då svenskt friskt kapital investeras i en allt raskare takt.

Fler och fler svenska travtränare etablerar sig i Frankrike och med dem följer givetvis svenska hästägare och uppfödare. Franska staten subventionerar sin travsport, och stödet har varit uppe i EU-domstolen där domen blev att landet kan fortsätta med sitt stöd. Då det bevisligen skapar väldigt mycket arbetstillfällen på landsbygden. Alltså ingen skillnad mot Sverige trots de avsevärda skillnaderna i förutsättningarna för de involverade.

Det spelas på hästar i Sverige, under 2011 slog tidernas rekord. Hela 13 miljarder omsatte ATG (Aktiebolaget Trav och Galopp) i Sverige, vilket tyder på ett enormt svenskt travintresse och trots det har sportens stora framgångsrika tränare under många år varnat för den tråkiga utvecklingen inom svenskt travsport vi nu ser allt tydligare.

Tyvärr lever ATG med ett vinstkrav och Europas högsta spelskatt, 11 procent på omsättningen, vilket är hela 35 procent på totonettot, som är nettot efter det att spelarna fått sina vinster. Sammantaget så medför detta att själva travsporten är dubbelt så högt beskattad jämfört med våra konkurrensländer. Då skall man även i samanhanget benämna övriga svenska skatter, moms, ATP, energiskatter med flera, och där varje enskild skattetyp är bland de högsta i världen.

Vad får då detta absurda skattetryck för konsekvenser för Trav-Sverige?

Uppfödare avslutar sina verksamheter, en del skänker bort sina fölston och en del till och med avlivar dem. Många uppfödare köper idag bara franskfödda hästar och fler och fler hästägare flyttar sina svenska hästar, och köps det nytt så sker det på en fransk auktion.

Har din svenskfödda häst sprungit in 700,000 Kr i Sverige då är det dags för flytt. Det finns hur många lopp som helst i Frankrike och enkelt kan man som hästägare ersätta svenska vinstpengar i kr med Euro då fransmänen spelar hejdlöst på racen. Trots betydligt högre vinstpengar så är ägarkostnaderna i stort sett de samma i Frankrike som i Sverige, vilket tydligt visar på att ägarkostnaderna i Sverige är skattedrivna, och inte vinstdrivna.

Vad händer mer? – Jo, även ATG har insett vart utvecklingen är på väg så nu lanserar ATG sina spel på de franska travbanorna, vilket inte är en tillfällighet. ATG gör en anpassning mot framtida travutveckling där svenskt trav kommer att hamna i B-ligan, och franskt trav blomstrar.

ATG har nu startat med V4-spel på franska travbanor men där kommer det inte att sluta, V5, V65, V75 och V86 kommer förmodligen att anpassas för lansering mot franskt trav.

ATG har uppenbarligen slängt in handduken och kan inte på något sätt påverka griska staten, oavsett färg på regeringen, och de är inte ensamma.

Det slängs många handukar, hästägare, uppfödare, travtränare slänger för fullt. Så personal, hästar, kapital och inte minst massor med jobb fortsätter vecka efter vecka till landet där hästnäringen inte mjölkas till sista doppen.

 

Fakta om travnäringen.

Branschen sysselsätter 30,000 personer, de flesta på landsbygden, och har en omsättning på 20 miljarder som ger skatteintäkter på 4 miljarder. Under 2011 gästades landets travbanor totalt av 1,4 miljoner besökare.

Serbien – Nu är det ekonomisk tillväxt som gäller

Written by Dajana Mladenovic on tisdag, 27 december 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

 

Den nuvarande EU-vänliga regeringen kännetecknas av ambitiösa ekonomiska och sociala reformer. Utvecklingen går tydligt mot fri marknadsekonomi och privatisering av den offentliga sektorn. Nu är det ekonomisk tillväxt som gäller.

För de företag som vill expandera internationellt utgör den serbiska marknaden utan tvekan ett intressant alternativ.

Under 2001-2008 har Serbien haft en genomsnittlig årlig tillväxt på 5-6 %. Efter en tillfällig nedgång p g a den globala ekonomiska krisen förutspås BNP vara på väg att vända uppåt igen.

Krisen har varit mindre djup än i flera grannländer och Serbien uppskattas idag ha en av de starkaste ekonomierna i regionen. Några av de faktorer som bidrar till landets gynsamma investeringsklimat är stark tillväxt, ökad stabilitet, högutbildad arbetskraft, förmånliga lönenivåer och låga skatter. Det är även värt att notera att det råder investeringsbehov inom alla sektorer och att devisen ”alla är inte här” fortfarande gäller.

Allt fler svenska företag inser att Serbien är en marknad med stor tillväxtpotential och möjligheter.

Enligt det svenska exportrådet är Sverige det land i Norden som har störst handel med Serbien.

2010 uppgick utbytet av varor och tjänster till 119,1 miljoner USD. Detta är en ökning på 7 % från samma period 2009 som innebar 111,8 miljoner. Svensk export till Serbien ökade med 3% de första sju månaderna i 2010 och uppgår till 95,4 miljoner USD. ABB, Atlas Copco, Ericsson, Scania, SKF, Tetra Pak och Volvo Lastvagnar är några av de svenska företag som har etaberat sig i Serbien.

IKEA planerar för närvarande en omfattande regional etablering i Belgrad, Novi Sad och Nis. En stor del av svensk export till Serbien består av pappersvaror och verkstadsprodukter såsom telekomutrustning, pumpar, kompressorer, utrustning för byggeriindustrin samt transportmedel.

Två områden där Sverige har särskilt goda möjligheter att profilera sig inom är miljö och infrastruktur.

Det tar i regel ca 13 dagar att starta ett företag i Serbien. Det rör sig om en relativt enkel procedur och bolagsformerna är i linje med de som finns i övriga Europa. Svenska små och medelstora företag som vill starta företag i Serbien kan ansöka om finansiering hos Nopef, Nordiska projektexportfonden. Nopef finansierar upp till 40% av etableringskostnaderna och täcker utgifter såsom konsulttjänster, juridisk rådgivning, lönekostnader, resor och logi.

Fler ”Greklandskommuner i Sverige”

Written by Jan Rejdnell on torsdag, 15 december 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Det som sker ute i Europa med att de flesta EU-länderna brutit mot reglerna att låna upp för mycket så har även kommunerna i Sverige gjort likadant.

I Europa drabbas nu de värsta syndarna av förtroendekriser som höjer räntorna på deras upplåning och skapar en Euro- och finanskris.

Snart har vi samma utveckling i många svenska kommuner. De kommer att tvingas skära djupt i sina egna verksamheter. Alternativet är som den politiska majoriteten (S+V+MP) inom Landstinget i Blekinge gör genom att höja skatten med 80 öre. Det går en gång men inte mer. Trots det måste vården fortsätta spara. Sådana nedskärningar sker också, men även lånekostnaderna måste ned.

Läs mer om - Landstinget i Blekinge höjer skatten

Mekanismerna i Europa känner vi till där alla länder går in och garanterar samtliga länders lån. De skötsamma lånar ut sin kreditvärdighet till dem som har misskött sig. Det håller också bara en tid men sedan måste man skära djupt i verksamheten för att också få ner lånekostnaderna.

Samtidigt sker urbaniseringen med en rasande fart i Sverige. Inflyttningen till storstäderna ökar dramatiskt i Sverige. Detta får effekter för en rad mindre kommuner som får en tydlig negativ befolkningsutveckling. I glesbygdskommunerna blir befolkningen allt äldre. Det finns i dag områden i USA där det bor mestadels äldre och där en pendling sker med personal som ser till de äldre. Sverige är på väg åt samma håll. Problemet är att kommunerna inte kommer ha råd att upprätthålla service till de äldre i kommunen trots att skattesatsen är hög.

Göteborgs Universitet presenterade en rapport den 25 oktober i år som pekade på att 25 procent av alla företagsledare i små och medelstora företag planerar att dra sig tillbaka inom fem år. Detta medför att minst vart tionde bolag i praktiken läggs ned. Större städer klarar sig bra även på sikt. Men stora delar av landsbygden präglas av låga födelsetal och utflyttning. Det kommer att bli svårt att upprätthålla samhällsservice där, säger Roland Kadefors, docent vid institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

I Sveriges småkommuner står de små och medelstora företagen – företag som har färre än 250 anställda – för en stor del av sysselsättningen. Sverige har bland de äldsta företagsledarna i den kategorin företag i Europa, av historiska och politiska skäl. I klartext betyder det att många företag på mindre orter kommer att läggas ned för ingen kan eller vill ta över. Marknaderna i närregionen har dessutom krympt. Kommuner som i dag har negativ befolkningsutveckling har också stor andel äldre företagare som kommer att pensioneras.

2012 kommer den arbetsföra befolkningen att minska. De som arbetar måste försörja fler och bli effektivare. Vi får en allt äldre befolkning men inga tecken på att man skulle vilja arbeta längre upp i åldrarna. En ökad produktivitet är därför helt nödvändig.

Den demografiska utvecklingen är inga problem i storstadsregionerna eftersom unga flyttar in utan den äldre befolkningen blir allt mer påtaglig på mindre orter och på landsbygden.

Många mindre kommuner som har en negativ befolkningsutveckling har inte velat inse vart de är på väg utan fortsätter med de kommunala tjänsterna och servicen som ingenting har hänt. Man har dragit på sig stora skulder och en ansenlig administration i dessa kommuner. En ökad administration i kommunen tillsammans med ett vikande skatteunderlag går inte ihop.

Det är inte ovanligt med en skuld per innevånare på ca 27 000 kr. Det finns exempel som är värre - I Lessebo kommun har 8 139 innevånare en sammanlagd skuld om 282 miljoner kronor. Det betyder att varje kommuninnevånare, gammal som ung, har en skuld om 34 648 kr var. Frågan är när denna skuld skall betalas av med en allt äldre befolkning?

Sanningen är att man mycket snart måste skära och samtidigt betala räntorna på skulderna. I dag finns ett 25-tal kommuner som enligt Svensk Kommunrating inte kommer att kunna amortera sina lån utan att samtidigt skära ned på sin välfärdsproduktion. Med fog kan man påstå att dessa kommuner är så kallade "Greklandskommuner". Verkligheten kommer snart i kapp fler kommuner.

Vi kan se att den beslutsvånda som nu finns kring ny regionindelning i landet pekar på att ingen vill ha med mindre attraktiva regioner i den region man själv skall tillhöra. Regioner med ett vikande befolkningsunderlag vill närma sig storstadsregionerna i hopp om att åka snålskjuts. De får kalla handen.

Många mindre kommuner diskuterar kommunsammanslagningar för de helt enkelt inte klarar ekonomin i den mindre kommunen. Tre kommuner kan bli en och i ett slag minska sin administration som är helt nödvändig enligt kommunlagen. En byggnadsnämnd med kansli i stället för tre osv.

Alltför många mindre och fattiga kommuner lever i dag på kommunala utjämningspengar från rikare kommuner för att upprätthålla sin service.

Visst är det skillnad vad gäller förutsättningarna mellan en kommun intill en storstad mot en på glesbygden. Men ett bidragsberoende får oproportionerliga följder.

I Åsele har politikerna 88 326 kronor per innevånare att förfoga över (2010) medan Solna endast hade 41 426 kronor per innevånare. Solnas politiker har 46,9 procent av vad politikerna i Åsele har att röra sig med för att använda i kommunen. Oavsett förutsättningar så är Solna leverantören till utjämningens bidragspåsar och Åsele mottagare av dessa bidrag.

Solna har anpassat sitt sätt att möta vardagen som leverantör och Åsele har under åren utvecklat ett beteende som bidragsberoende. Solna har tvingats till att effektivisera och ändå behålla kvalitén medan Åsele anpassat sig för att meritera sig för högre bidrag. Fler händer i kommunhuset i Åsele än Solna per innevånare.

Slutsatsen blir att effektiva kommuner via utjämningen betalar för ineffektiva. Rejäla omprövningar av befintlig verksamhet måste frigöra resurser för ny verksamhet. Det finns inget funktionellt samband mellan mer pengar och resultat.

Utvecklingen pekar på att inte hela Sverige kommer att leva. Omställningen är svår för många glesbygdslän och mindre kommuner men man kan inte fortsätta leva som ingenting hänt. När skatten höjts några gånger och servicen fortfarande inte är acceptabel – då flyttar den arbetsföra befolkningen från orten/regionen.

Min travhäst har det bättre än svärmor

Written by Tony Harkén on söndag, 11 december 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Jag vet faktiskt inte hur många myndigheter som är involverade inom den svenska åldringsvården, frågan är, är det någon som vet? Men oavsett antalet, ett större fiasko får man leta efter.

Ett fiasko är ett fiasko. Det finns inget annat namn för den misshandel som pågår av de allt fler äldre. Att på ålderns höst bli så omyndighetsförklarad och i slutet av sitt liv bli så illa behandlad är Sverige bra ensamt om.

Oavsett om det är inkompetens, dålig attityd, eller griska affärsmän som ligger bakom den misshandel som sker så är det skrämmande då de flesta av oss kommer att bli kunder i framtiden.

Har själv stor kunskap från den svenska travsporten. Och det finns många paralleller att dra mellan svensk travsport och svensk åldringsvård. Det handlar om att ta hand om levande individer som inte kan eller har svårt att klara sig själva.

trav-zelezny500


Vid jämförelse så sänker sig tunga tjocka mörka moln över svensk åldringsvård.

Skandalerna har haglat in hela sommaren - hösten från vårdindustrin och givetvis är det de stora aktörerna som skämt ut sig mest. Att folk ligger och svälter till döds inom den så kallade äldrevården var en otäck nyhet, men vad gör man inte för att visa upp fina siffror på sista raden? - Money Talks.  

Och visst, ursäkterna har haglat in lika snabbt som skandalerna, ingen personal, bråkiga äldre, för lite pengar, för att nämna några.

För tillfället pågår en ”Förlåt Oss Turné” från dessa vårdaktörer, synd att de inte kan be om förlåtelse till de som redan har gått bort, men bättre sent än aldrig.  

Skulle vara intressant att se vad som hände om en travhäst låg och dog i sin box av svält?

Den travtränaren skulle garanterat bli omhändertagen och framför allt skulle övriga hästar flyttas till en ny miljö som fungerar enligt uppsatta regelverk.

För föreskrifter finns för hästarna, och de finns även för de äldre, fast med alla tråkiga skandaler så är det svårt att tro.

Hästen skall vara ute varje dag, mat kontinuerligt, alltid behandlas av veterinär vid behov, får inte bo själv i stallet då de är flockdjur och de skall behandlas efter bästa förmåga av välutbildade tränare och skötare. Finns det ingen amatör – eller proffsutbildning är det ingen mening att hantera tävlingshästar då du inte kan anmäla dem till lopp. En bra regel som styr upp hela verksamheten, enkelt och effektivt.

Så ser det ut och det fungerar väldigt bra, den skötsel och omvårdnad som travhästarna får i Sverige är beundransvärd. Jag lyfter på hatten för alla dessa tusentals hårt arbetande människor, Ni skall verkligen vara stolta.

Och dessutom, det finns ingen hästägare som sätter sin häst hos en travtränare om inte dessa kriterier är uppfyllda. Och hästen tränas i snitt 3 gånger per vecka vilket det givetvis finns tid till. Det går inte att fuska, för ett djur som inte tas om hand och inte mår bra presterar inte på tävlingsbanorna.  

Nyligen bröt en travtränare mot regelverket och domen blev avstängning 8 år och han får inte ens beträda en travbana under dessa år. Tänka sig, bryter du mot djurskyddet så åker du dit rejält. Här fungerar tillsynsmyndigheten och oseriösa aktörer tas bort från branschen. STOR applåd från mig, det gör att man som hästägare känner sig trygg, tyvärr kan jag inte känna samma sak för min svärmor.

Men denna travtränare kommer få livstidsavstängning i praktiken, vilken hästägare sätter sin häst hos en dömd travtränare? - Marknaden är hård men även rättvis.     

Tänk vad enkelt det kan vara, och det är ju bra, för hästarna kan som Ni vet inte klaga själva, men det kan svärmor.

Får hon gå ut varje dag, nej. Det finns inte tid, trots alla fina och vackra regler.

Kommer någon när hon ringer på larmet, nej. Det finns ingen i andra änden, eller så fungerar inte systemet, vem vet eller bryr sig?

Får hon sina mediciner i tid, nej. Hon får dem när någon springer förbi.

Får hon hjälp att klä sig eller gå på toaletten när hon vill, nej. Om hon har tur kan hon göra det när medicinerna skall tas, när och om någon kommer?

Får hon hjälp att komma ut och handla, nej. Det var många år sedan, troligen i slutet av nittitalet.

Travhästen kostar mellan 250 - 400 kronor plus moms per dygn beroende på val av travtränare, så jag funderar faktiskt på att flytta Svärmor till stallet.

Hon skulle få hjälp, stöd, sällskap och hon får komma ut i friska luften på dagarna. Dessutom kan säkert veterinären dosera och ge henne medicinerna – Hur svårt kan det vara? Och inte minst, min fru och jag skulle känna trygghet för svärmor.  

Sverige är bra konstigt – När du misshandlar en travhäst genom felaktig medicinering så får du åratal av näringsförbud och med all rätt. Men när man misshandlar äldre människor eller när äldre dör av svält så räcker det med en ”Förlåt oss Turné”, eller en "Förlåt oss annonsering i morgonpressen" Här utdelas inga åtal eller näringsförbud.

Och till Er som är ansvariga för svensk åldringsvård kan jag bara säga – Sälj golfklubborna.

Gör ett besök på en träningsanläggning för hästar, för det finns för Er att lära och att göra inom Ert misskötta ansvarsområde. Ni bär ansvar för Sveriges största pågående fiasko, som även kommer att drabba Er i framtiden.

 --------------------------------------------------------------------------

Så här går det till när människor blir undernärda - Ta del av DN artikel om företaget med det lämpliga namnet - Carema Care

Socialstyrelsen gör inte sitt jobb. 94 av 100 anmälningar om vanvård struntar de i att utreda, trots sitt budskap på sin hemsida att allmänheten skall anmäla vad de ser - Ta del av DN granskning här

Ta del av DN´s sammanställning av svensk vanvård här

Some independent reflections on the EMU Crisis

Written by Hubert Fromlet on torsdag, 01 december 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

There is strong reason for concern about the future of EMU and theoretically even EU. Only behavioral aspects may help in the attempt to foresee what possibly may lead to a positive turnaround. However, there are currently no plausible options that may ”guarantee” the turn of very depressed markets into new confidence areas.

Or are there any forgotten opportunities? I have great difficulties to find them. Despite this fact, we should not underestimate chancellor Merkel’s mind for compromises and second-best solutions – particularly in the early morning hours – when her preferred solutions no longer are achievable.

1. Agera först – tänka sedan?

Finansmarknaderna har kommit till ett stadium, där de eftertryckligen fokuserar eller rentav satsar på EMU-systemets undergång. Eftersom finansmarknader sällan brukar arbeta med långsiktiga konsekvensanalyser, kan frågan inte undvikas om det överhuvudtaget finns reflektioner kring ett nytt valutapolitiskt och samarbetsinriktat system som kan fungera längre fram. Är det först och främst EMU:s undergång det gäller nu – och sedan får man se vidare?

 

2. Anglosaxisk spekulation

Finansmarknaderna i London och New York har aldrig visat större sympatier för skapandet av EMU. Varje gång jag besökte dessa två stora finanscentra under andra hälften av 1990-talet, gav många traders och analytiker uttryck för sin oro att en enda EMU-valuta skulle hota deras jobb. Flertalet akademiker var minst lika skeptiska. Ironiskt nog måste nu många analytiker och handlare känna stor oro över att den pågående finanskrisen troligen kommer att utgöra en mycket större utmaning för deras jobb på finansmarknaden än vad en av själva finansmarknaden mindre pressad valutaunion förmodligen hade inneburit.

 

3. Inte enbart finansmarknadernas fel

Generellt betraktat finns det många syndare bakom den tidigare ”subprime-krisen” och dagens EMU-kris. Som de främsta orsakerna till den uppkomna – mycket negativa – situationen ser jag

- felaktiga, d v s för kortsiktiga incitamentsstrukturer för finansmarknadens aktörer

- övertro på s k perfekta finansmarknader (speciellt i USA och Fed, forskning inkluderad)

- omfattande kunskapsluckor hos banker, tillsynsmyndigheter och politiker (makro, aggregat)

- politikernas bristfälliga förståelse för de globala finansmarknadernas snabbhet och krav

- finansmarknadernas bristfälliga förståelse för demokratins beslutsprocessor, både vad avser   institutioner och tempo.

 

4. De europeiska misstagen

För egen del minns jag mycket väl en rad samtal med olika ECB-ledare som samtliga redan kort tid efter eurons start med emfas hoppades på ihållande finanspolitisk disciplin – men som likväl kände allt annat än trygghet på just denna punkt. Före detta förbundskanslern Gerhard Schröder har förvisso sina meriter för att ha fått Tyskland på en mer strukturellt inriktad reformkurs – men han och dåvarande finansministern Hans Eichel reagerade på tok för mjukt på Tyskland övertramp av stabilitetspaktens budgetnormer. Och ”givetvis” var det alltid något mindre stabilitetsorienterade Frankrike inte sent att följa efter Tysklands budgeteskapader. Hela tiden var EMU ett politiskt baserat franskt projekt med syftet att hålla det tyska inflytande i schack efter återföreningen 1990 (men hur är det nu med den saken?). Jag upplevde själv många gånger på plats, hur svårt det var för tyskarna att slita sig från den främsta återuppbyggnadssymbolen efter andra världskriget, den globalt ytterst respekterade D-marken. Det gäller att första detta historiska inslag.

 

 

5. De amerikanska misstagen

Jag läste nyligen boken ”Lost Decades: The Making of American Debt Crisis and the Long Recovery”, skriven av professorerna Jeffry Frieden (Harvard) och Menzie Chinn (Wisconsin). De två författarna kritiserar hårt Feds långdragna lågräntepolitik efter IT-krisen och den 11 september. Frieden och Chinn hänvisar också till hur lagstiftarna mer och mer ”avväpnade” förespråkarna av mer effektiva regleringar på finansmarknaden, vilket i sin tur bäddade för torftigt analyserade nya finansiella instrument och allt större risktagande.

6. Kommande amerikanska utmaningar

Man undrar osökt, hur finansmarknaderna kommer att hantera de amerikanska utmaningarna, när EMU-orkanen väl gått över. Det är ingen hemlighet att amerikanska analytiker och traders under de senaste kvartalen till nästan 100 procent fokuserat på EMU – och samtidigt mer eller mindre struntat i de egna problemen. Under min USA-resa i början av november fick jag tydligt uppleva på mikronivå, hur oroligt vanliga amerikanare (taxiförare, säljare, restauranganställda m m) ser på den personliga framtiden. En tullare frågade mig efter incheckningen på LA:s flygplats vad jag hade för yrke. När jag svarade ”professor in economics”, tillade hon allvarligt: ”Please stay here and tell Capitol Hill how to save this country”. Enbart faktumet att ”medicare”, ”medicaid” och ”social security” om cirka tio år kommer – ceteris paribus – att svara för mer än hälften av statens utgifter inger skräck hos många insiktsfulla människor.

 

7. ECB på väg att förlora sitt oberoende

Kommande tänkbara häftiga påtryckningar från marknadernas sida och eventuellt åtföljande åtgärder – speciellt mer eller eventuellt obegränsade uppköp av spekulationsdrabbade statsobligationer via EFSF/ECB – skulle tveklöst innebära ett ytterligare ett slag mot ECB:s oberoende och denna centralbanks primära roll som inflationsbekämpande institution. Med ett sådant ingrepp skulle två avgörande resultat från de senaste årtiondenas forskning ifrågasättas, det vill säga

- att oberoende centralbanker bekämpar inflation bättre än regeringsinfluerade

- att framgångsrik inflationsbekämpning via centralbanken trendmässigt ger bättre tillväxt.

I USA verkar man inte bry sig om dessa vedertagna konklusioner. Avseende ECB kan dock konstateras att denna centralbank fortfarande är ung med ett på endast mycket kort tid uppbyggt förtroendekapital. Det gör ECB mer sårbart. I det mer dogmatiska Tysklands ögon håller ECB:s förtroendekapital på att förstöras eller allvarligt skadas. Därför bekämpar Merkel och Bundesbank införandet av euroobligationer. Detta är en aspekt som icke delas av finansmarknaderna. Det återstår att se vilken position kommer att visa sig som den rätta.

8. Kan marknaden överhuvudtaget övertygas?

Ytterst bör man komma fram till frågan om marknaden överhuvudtaget kan övertygas av kommande åtgärder – vilket utseende dessa än må ha. Erforderliga stöd- och räddningsinsatser har blivit rörliga mål. Finansmarknadernas huvudscenario tycks vara eller bli att EMU spricker. Mycket pengar håller på att satsas på detta scenario. Nobelpristagaren Paul Samuelsons tidigare beskrivning av globaliseringen som ”ruthless economy” kan mycket väl vara på väg att verifieras på ett dramatiskt sätt.

 

9.  Psykologi dominerar

Ingen framtidsbedömning avseende EMU-krisen kan numera göras utan psykologiska infallsvinklar. För närvarande kommer finansmarknadspsykologi (”behavioral finance”) till full användning (”preference for certain news”, ”representativeness”, ”herd mentality” m m). Den avgörande frågan är just nu: Vad kan få finansmarknaderna att tro att en positiv vändning är på väg att inledas? Något givet svar på denna fråga finns inte längre. Idag behövs helt säkert mer övertygande bevis än för ett år sedan. Chansen till ett mer positivt och mindre kostsamt behandlingsrecept missades redan för ett år sedan.

 

10. Otäcka alternativ – eller finns det en ”deus ex machina”?

Det är uppenbart att EMU-försvaret har börjat vackla. Vilka steg än tas, så kommer reaktionerna att vara mycket osäkra eller rentav negativa. Övertygande åtgärder kan inte längre förutses – inte ens om ECB till sist skulle ges möjlighet till obegränsade uppköp av kvalitetssvaga obligationer.

Ännu så länge håller Tyskland – i synnerhet Bundesbank – emot. Men det får inte heller förbises att Angela Merkel i första hand är pragmatiker. Jag håller det inte längre för helt osannolikt att förbundskanslern byter fot om euroobligationer framstår som den absolut sista utvägen eller chansen (vilket finansmarknaderna anser redan idag)! Till en sådan situation har man dock ännu inte kommit. Alltjämt dominerar hos tyskarna – och speciellt Bundesbank – rädslan för skadliga långtidseffekter. Kanske kommer Merkel och Sarkozy till sist likväl hitta en kompromiss, kanske med en tidsbegränsad lösning eller dylikt. Merkel – som verkligen är en tuff förhandlare med stark kondition under småtimmarna – är som sagt ofta öppen för kompromisser, när bättre alternativ inte kan längre uppnås.

Det andra alternativet – ett fortsatt tyskt ”nej” till obegränsade obligationsförvärv för ECB och istället med sikte på andra lösningar – skulle möjligen ha ännu mer dramatiska följder, kanske eller troligen innebärande ett forcerat anfall mot Frankrike. Faller Frankrike, faller väl hela EMU. Det är mot denna bakgrund jag inte helt vill avvisa tanken om ovan nämnda kompromiss med Merkel som huvudaktör.

Kan det då finnas ett mirakel som idag ingen tänker på? Det ter sig svårt att komma på några exempel. Jag kan för närvarande inte se någon ”deus ex machina” som man kan hitta i den grekiska mytologin. Som ovan antytts, måste psykiskt väldigt labila finansmarknader övertygas. Psykologin spelar m a o en nyckelroll. Jag vill dock nämna tre inte helt omöjliga – men i dagsläget ej särskilt sannolika – inslag om hopp. Dessa skulle kunna vara

-          snabbare och framför allt kraftfullare budgetförbättringar i de svaga EMU-länderna än vad allmänt antas;

-          att ett flertal nya regeringschefer inom drabbade EMU-länder kan åstadkomma klart snabbare budgetframsteg än vad för närvarande förväntas;

-          en ganska lindrig och/eller mycket kortvarig kommande konjunkturförsvagning som gör alla kommande åtstramningar mindre smärtsamma.

Har jag glömt något annat positivt som teoretiskt skulle kunna hända? Kanske konkreta nya unions- och/eller samarbetsplaner för EMU/EU? Väntar nyfiket på andra idéer, kanske mer realistiska sådana.

Sammanfattningsvis: Finansmarknadernas pågående attackstrategi kan möjligen innebära kortsiktiga vinster för (giriga) spekulanter. Höga långsiktiga kostnader för EMU:s eventuella sprickande kan dock bli mycket negativa för Europa. Detta genuina högkostnadsalternativ i sina värsta former sopas idag mer eller mindre under mattan. Hur som helst, vi alla vinner på att åtminstone EU kan hållas ihop. Det kan gälla miljön, framtida exogena chocker, handelspolitik (men ej med hjälp av protektionism) eller den framtida skarpa konkurrensen med Kina och andra emerging markets.

 

Sydkorea den 12:e största ekonomin i världen

Written by Susanne Fuglsang on måndag, 21 november 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

I ett konferensrum på Sheraton pågår Korea-EU FTA Forum. I närvaro av den Koreanska ambassadören Eom, Seock-jeong och flera högt uppsatta myndighetsrepresentanter sitter en grupp inbjudna näringslivsdeltagare för att lyssna på de utökade exportmöjligheterna till Sydkorea i samband med att det nya EU-Korea FTA avtalet trädde i kraft den 1 juli 2011.

Det är inget ovanligt med den här situationen förutom att det är ett litet konferensrum och med få deltagare. Om det hade varit ett motsvarande event mot den kinesiska eller japanska marknaden så det det varit flera hundra deltagare och den största konferenslokalen. Det här Sydkoreas situation inte bara i Sverige utan i stora delar av världen, att man fortfarande är en ganska okänd marknad trots att man är den 12:e största ekonomin i världen idag.

Exportrådet har beräknat att exporten från Sverige till Sydkorea kan komma att öka från 1121 MUSD till 2009 MUSD och att Sydkorea därmed blir Sveriges näststörsta exportpartner i Asien efter Kina. Elektronik, bilar, bildelar, kläder, kemikalier, läkemedel, textiler och mat är områden som beräknas gynnas mest av det nya avtalet.

Sydkorea har dramatiskt förändrats från ett av de fattigare länderna kring 1950 till en global ledare i många områden. Koreansk musik, film och tv-shower är starka förebilder och trendsättare i Asien.

Historiskt sätt har man byggt sin framgång på produktion av skepp, bilar, halvledare och konsumentelektronik.

Sydkorea är idag rankad etta på Digital Opportunity Index (DOI) och har högst penetration i hela Asien när det gäller användandet av mobiltelefon, internet samt bredbandsuppkoppling vilket gör att produktutveckling och försäljning av mobila och digitala tjänster är ett intressant affärsområde.

Kina, USA och Japan är idag Sydkoreas största handelspartners, men med sin snabbhet och beslutsamhet att utöka FTA´s med nya marknader så öppnas möjligheterna upp alltmer för nya länder. Med sina 50 miljoner innevånare, ekonomiska utveckling, geografiska placering och allt öppnare marknad är man en intressant testmarknad för regionen.

Sydkoreaner är välutbildade, hårt arbetande och motiverade samt medvetna konsumenter med en för regionen hög disponibel inkomst. De har ett stort intresse för mode och produkter från resten av världen. Skandinavisk design i både inredning och mode har rönt stor framgång de senaste åren.

H&M är det senaste exemplet på en svensk framgångssaga i Sydkorea.

Sydkorea har på senare tid även fått stort medialt genomslag bl a genom sitt värdskap för G20 i Seoul, Friidrotts-VM i Daegu och kommande Expo i Yeosu 2012 samt de olympiska vinterspelen 2018 i Pyeongchang.

Den Sydkoreanska marknaden erbjuder stora möjligheter, men även en hel del utmaningar som man normalt inte möter på en mogen marknad. Men med hjälp av marknadskännedom och ett upparbetat lokalt nätverk kan man till stor del möta dessa.

Om du vill veta mer om den Sydkoreanska marknaden eller vill besöka landet så är du välkommen att kontakta mig på Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen eller mobil 070-738 99 97.

Risker och möjligheter

Written by Peter Bodin on onsdag, 09 november 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Vi har haft en period med stark tillväxt i Sverige som har lett till positiva tongångar från företagen. Många har uttalat ambitioner om att växa, göra förvärv eller etablera sig på nya marknader.

Efter sommaren har en större osäkerhet kring det ekonomiska läget vuxit fram i omvärlden – en oro som även påverkar oss i Sverige. Regeringen och konjunkturinstitutet förutspår nu en lägre tillväxt under 2012.

Ett land med mycket goda stadsfinanser som lockar svenska företag är Norge. I media och andra sammanhang tenderar vi ofta att prata om svenska entreprenörers möjligheter i andra världsdelar såsom USA, Sydamerika och på senare år framför allt i Asien.

Det är lätt att glömma en av våra största exportmarknader ligger betydligt närmare än så. Även om det finns kulturella skillnader mellan Sverige och Norge så har vi väldigt mycket gemensamt. Språket är inte heller en barriär, vilket underlättar enormt i kommunikationen mellan länderna. Norges starka statsfinanser kan dessutom väntas generera investeringar som även kan komma svenska företag tillgodo.

Att värna kärnverksamheten och försäkra sig om en god kontroll i bolaget är A och O för företagare. Det är viktigt att följa utvecklingen och konjunkturläget i stort och i den egna branschen. Jag upplever att många företag har god ordning i sina bolag sedan förra krisen. Då gjorde man nödvändiga omstruktureringar för att klara konjunktursvackan. Många bolag har idag också mindre tuffa balansräkningar och bättre grundlönsamhet i verksamheten.

Kriser tenderar idag att påverka olika branscher i väldigt varierande omfattning. Därför är det viktigt att hålla sig uppdaterad för att inte missa chanser eller risker som kan uppstår med kort varsel. Håll ett öga på orderingång, efterfrågan och kundbeteende inom branschen. Precis som under förra krisen gäller det också att vara uppmärksam på möjligheter som uppstår. Det kan finnas chans att växa och flytta fram sina positioner till exempel genom förvärv av företag, expansion in på nya marknader och att öka sina marknadsandelar.

Glöm inte - “Bring something to the Party”

Written by Tony Harkén on tisdag, 01 november 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Nyligen hemkommen efter en affärsresa till Shanghai Kina som Swedbank anordnade i oktober, så ser jag på landet med andra ögon. Intresset var stort, 30 företagare från många olika branscher samlades i Helsingfors för avresa mot 20-miljonersstaden 740 mil bort.  

De flesta av oss hade aldrig varit i Shanghai och förväntningarna var höga. Dels väntade ett välarrangerat intensivt veckoprogram och vi fick chansen att träffa många duktiga människor som hade etablerat sina verksamheter på asiatiska marknaden, från tillverkning till tjänsteförsäljning.

Staden Shanghai är en av kinas mest expansiva städer. Idag trängs här 20 miljoner människor och det byggs i princip överallt, 5,000 skyskrapor idag och fler blir det, då staden växer med 400 – 500 tusen invånare per år.

Ingen har undgått Kinas framgångar de senaste årtiondena och att vistas i Shanghai var en upplevelse. Givetvis är inte Shanghai representativt för hela landet, eller kontinenten om man så vill, men att staden har utvecklats som den har gjort till idag är imponerande. Staden skulle kunna vara vilken berömd stad som helst, att promenera bland skyskraporna påminner om New York eller varför inte Dubai.

shohun-river-house-400


Är det här kommunism?

Var det många som undrade efter några dagar och många föreläsningar, och våra funderingar var berättigade. Den kinesiska regeringen är nu inne på sin 12:e femårsplan som är lagd för perioden 2011 – 2015 och som innehåller en mängd sociala reformer för medborgarna. Fokus är att ta de dryga 800 miljoner – 1 miljard människor som lever under fattigdom (inkomst 3,500 Euro/År) till en högre levnadsstandard. Desto fler som når medelklassen desto bättre. Uttalat är att landet skall ha en medelklass på 300 miljoner invånare inom 10 -15 år, och det betyder bara en sak tillväxt och åter tillväxt, det är det som regeringens femårsplan handlar om.

Samtliga av våra föreläsare var ense, de ansåg att landet styrs av kapitalism och det är tydligt då du bedriver affärsverksamhet och är lokalt representerad. Givetvis finns det byråkrati och myndigheterna är involverade på många sätt i affärslivet, tillståndsgivning, licenser, kontroll på export – import och pengaflöden, och inte minst de beslutar om vilka branscher och kunskaper som behövs inom landets tillväxt, eller inom femårsplanen om du så vill. Det råder alltså inte fri etableringsrätt och det saknas inte pengar, landet har en valutareserv på 3,4 triljoner US dollar så kompetens går före dollar.  

Myndighetspersonerna är väldigt pålästa och branschkunniga, här råder det inget flum och svammel och på sitt sätt är de väldigt professionella, de följer strikt lagd 5-årsstrategi.

Som västerlänning måste du bevisa din avsikt och kompetens för att du skall accepteras och de har svårt att acceptera företag som inte tjänar pengar och betalar skatt.

Landet går nu från ”Low-Tech” till ”High-Tech” och omvandling till ”Buy from” till ”Sell to”, är påtaglig. Här efterfrågas kompetens, tjänster och entreprenörer och gärna innovatörer.

Idag är trenden tydlig, de är oerhört många små- och medelstora företag som etableras i Kina för tillfället. Under årets första 9 månader så var det 20,400 västerländska företag som fick licenser för etablering, och det fortsätter.

Vilka tar då chansen till etablering inom denna jättemarknad?

Från Europa är det tyskarna som är mest representerade, många tyska företag finns här sedan många år och först ut var nog Bosch, som redan 1909 provade marknaden. Efter tyskarna är det fransmän och engelsmän som kommit till insikt om möjligheterna men även fler och fler svenskar hittar hit, uppskattningsvis bor det idag mellan 1,500 och 1,800 svenskar i Shanghai.

Förutom att landet välkomnar innovatörer och entreprenörer, så söker kinesiska företag världen över efter kompetens och företag att förvärva eller att ingå samarbeten med. Senast ut i Sverige är biltillverkaren SAAB, ännu inte övertaget men en avsiktsförklaring finns och många miljarder kan komma att investeras, från ett par kinesiska företag i landet där det säljs 14,000 nya bilar per dygn – En enorm marknad med andra ord.         

 

Uttrycket ”Bring something to the party” betyder egentligen.

Skall du etablera dig i Kina så måste du tillföra landet något, skapa arbetstillfällen, tillföra efterfrågad kompetens, teknik eller innovativa tjänster. Gör du det så är du hjärtligt välkommen och du tillåts att både bli framgångsrik och att tjäna pengar.

Desto mer pengar företaget tjänar desto bättre, landet är stort och en affärslicens gäller bara för den provinsen där den ställts ut. Har du en licens för Shanghai får du inte göra affärer i Peking exempelvis, så undersök noga vilken provins som är bäst för din tjänst eller produkt, och tänk på att regelverken kan skilja sig mycket mellan de olika provinserna.     

Efter att deltagit på alla seminarium och smält alla intryck så kan man nog sammanfatta Kina som Nr1 bland världens kapitalistiska länder.

Har svårt att se något land som med en sådan styrning och målmedvetenhet vet vad de vill och vart de ska. Dessutom har de inget emot att västerländska företag växér sig stora och tar värdefulla marknadsandelar – Tvärtom ”Bring something to the party” och du är här för att stanna.     

Funderar du på Kina så starta med att boka in dig på nästa resa med Swedbank som kommer att ske efter årsskiftet och var snabb, Shanghai är populärt och antalet deltagare är begränsat.

Här kan du ta del av några av de presentationer som vi i Shanghai bjöds på,

Swedbank Erik Ek – Swedbank in China

Swedbank May Liu – Goverment Relations

Mannheimer & Swartling Ulf Öhrling – Legal aspects

Rimaster Pernilla Norman – Setting up operations in practice

GAEU Consulting Erik Lundin – Public Financing from Sweden

YueHan Trading Johan Wikander – Logistics, e-trade and web shops

Bears and bulls in China

Written by Karine Hirn on torsdag, 27 oktober 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

 

Last week I met with the Beijing Chief Correspondent of a leading global newspaper, who told me about how much pressure his team was under because the number of articles they had to produce on China was already very high and kept increasing. 

It is true that nowadays, China makes the headlines around the world almost every day; and multinational companies are starting to put the world’s second largest economy at the centre of their strategies. It is becoming common for people that I know here who work as country managers for multinational companies to have to report directly to the CEO in Europe or the US, unfortunately implying many sleepless nights spent on conference calls and intercontinental flights.

For journalists, like many expats living in China (myself included), it is obviously exciting to work in a place that gets so much attention and for good reasons, that is rapid expansion and not street riots. But there is a downside to this newly-gained focus; news coming from China almost always brings with it anxiety, and it is striking how rumours, bogus news and misguided interpretations about what’s going on in this country float around, both inside China and abroad. It’s good that we are a team on the ground in Shanghai that can do our own research work and cross-check all information.

In China, the pace of change is very fast. And there are, after all, not that many people following and understanding this country. Could this be the reason why there are such extreme differences in interpreting what’s going on here? Indeed, after spending one year in China, I can’t help being amazed at what I call “the bears and the bulls dichotomy” that prevails for every single event or development of some significance.

To illustrate this: China’s third quarter GDP growth rate came out last week at 9.1% year-on-year. It was just marginally below forecasts, but triggered a sell-off in the markets, and alarming headlines about China inevitably facing a hard landing and about its unsustainable investment and cheap export-driven growth model. First of all I would say that 9.1% is good. Secondly, the leaders of the country themselves want the economy to slow down, orchestrating a “slower but higher quality growth”. But had growth been 9.5%, the reaction would have been just as strong: although instead there would be big concerns about China overheating and the risk of further tightening…

Another obvious example is how people read the real estate market indicators, such as prices and inventories. Are prices going down or seeing slow-down in growth? Then the bears talk about the collapse of the property market and huge problems facing property owners, real-estate developers, local governments and the whole of China, while the bulls celebrate the fact that Beijing is succeeding in cooling down the overheated property market, that it might mean the end of the tightening period and that we can nevertheless trust that long-term underlying demand will keep creating massive opportunities anyway. Are prices going up? Then the bears flag up for a “housing bubble”, “ghost cities” and “social unrest”; whereas the bulls would tend to focus on the increasing wealth of the Chinese and the fact that despite tightening, the property market (the largest asset class for the Chinese population) still looks good.

Not only economic development is subject to the dichotomy. On the political side, you will hear those praising the stability of the political regime in enabling better economic ruling at the same time as you will hear warnings that no dictatorship is able to maintain order in a country with surging wealth disparities, an economic slowdown, a booming Internet sector and rampant inflation. Internationally there will be the hopeful ones – may they be governments or companies - expecting a rescue from Chinese knights. And there will be the suspicious minds criticizing the Chinese for opportunistic and/or politically-motivated outbound FDIs.

There is no black and white and there is no absolute truth. One thing that is for sure is that Chinese demand has become more important given the weakness of the US and Eurozone, and everyone seems to worry more about what’s going on in China. In the long term, increased interest combined with a genuine interest in understanding the underlying trends, is good – China deserves it. In the short term, I really think the bears are getting too much traction and that is one of the main reasons why Chinese equities’ valuations are close to 2008-09 lows. Then again, that creates an excellent entry point for investors that can have a long-term perspective.

 

Läge att etablera verksamhet i Spanien och Galicien

Written by Krister Widström on tisdag, 18 oktober 2011. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Vi informeras dagligen via medierna om olika länders skuldkriser och hur det påverkar världshandeln. När fastlagda spelplaner förändras finns det alltid intressanta affärsmöjligheter för nya aktörer.

Spanien är definitivt en marknad där det nu är intressant att undersöka möjligheterna att etablera långsiktig verksamhet.

Spanien med sina 47 miljoner invånare är världens nionde största ekonomi. Landet ligger strategiskt för vidare export till Central- och spanien-galicien-300Sydamerika med 560 miljoner invånare och Nordafrika med 210 miljoner invånare.

Sverige har ett betydande handelsöverskott gentemot Spanien. Fram till den ekonomiska krisen ökade den svenska exporten till Spanien successivt. 2009 uppgick den till knappt 24 miljarder kronor. Spanien är Sveriges trettonde viktigaste exportmarknad. Fordon, trä och papper, mediciner, järn och stål, teleutrustning och elektriska maskiner utgjorde de största produkt­grupperna.

Svenska företagsledare måste inse att EU är en marknad vilket innebär att ”Södra Sverige” numera är Spanien!  

De flesta svenska företagsledare inser att det är bra med spridd geografisk representation på sin hemmamarknad dvs. man har verksamhet eller representation i södra. norra, mellersta och västra Sverige. Om denna hemmamarknad blir geografiskt större så borde man i konsekvensen namn öka sin geografiska spridning men det har efter Sveriges EU inträde skett i förvånansvärt liten utsträckning. Vi måste sluta fastna i det gamla mönstret med gränser och stater utan konstatera att vår hemmamarknad inte längre slutar vid Öresund utan vid Medelhavet.

Tidigare hinder i form av språksvårigheter har minskat och kommer att minska drastiskt framöver. Av de studenter som lämnar svenska skolor läser en överväldigande majoritet spanska som andra språk och den nya generationen spanjorer behärskar engelska mycket bättre än nuvarande generation.

Att starta ett företag i Spanien är enkelt. De typer av bolagsformer som finns är i linje med dem som finns i andra EU-länder. Det är också värt att notera att restriktioner på utländska investeringar praktiskt taget har eliminerats i linje med EU-lagstiftningen om avreglering på detta område.


Galicien

Spanien består av 17 regioner. En av dessa är Galicien som ligger mycket strategiskt i nordvästra Spanien, ovanför Portugal med ett flertal moderna hamnar. Många utländska företag lägger sina logistikcenter i anslutning till dessa hamnar. Intressanta sektorer för svenska företag är fordonsindustri, livsmedel, callcenter, bioteknik, läkemedel, cleantech, ICT och träindustrin. Regionen har ett flertal universitet och välutbildad arbetskraft.

 

Sedan 2007 har Galicien tilldelats investeringsfonder från Europeiska Union. Det innebär att svenska företag kan få direkta bidrag upp till 30 % på sina investeringar i regionen, vilket är ett av det bästa ekonomiska stöd inom EU. Svenska investerare erbjuds också rådgivning och information via Invest in Galicia, se www.investingalicia.com

 

Är du intresserad av mer information om etableringsmöjligheter i Spanien och Galicien så kontakta Krister Widström som är Invest in Galicia’s representant i Norden.

Tidigare Krönikor

su