.

© Copyright – EtableringUtomlands.se

Veckans Krönika

About bubbles in China, Sweden and elsewhere

Written by Hubert Fromlet on tisdag, 08 november 2016. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Currently, there is an intense discussion going on whether there is a bubble on the Swedish real estate market or not. But this question should not be the point anymore.

In my view, there is already a bubble without any doubt after all these years of credit boom and enormous price increases on this specific market in mainly major Swedish cities.

The question is instead whether this bubble will burst or not. Children know about this distinction when producing bubbles with their chewing gums. They want the bubble to burst by inflating it further. Financial analysts, however, have many times no feeling for such a necessary distinction between the existence of a bubble per se and its possible bursting.

So, why does the Riksbank – not literally spoken – refuse to apply this bubble phenomenon taken from the world of childhood? They do, of course, hope – unlike most children – that the bubble within the forseeable future will diminish more or less by itself and/or by the already visibly weakened Swedish currency – preferably without a major explosion, of course.

Is this, however, still possible under current overheating conditions? May be not. Probably, something drastic must happen to deflate the existing bubble on the Swedish real estate market, whatever the tool or the triggering event may be.

Moving the analysis to the Far East, China is another country having a real estate bubble right now, both what regards residential investments and the commercial real estate sector (city offices and industrial parks). Concerns (should) still increase.

What we do know from history is the fact that it normally takes quite some time until a bubble on real estate markets finally bursts – but also that the consequences of such a bursting bubble tend to be severe and long-lasting.

A very micro-oriented observation may be illustrative. I recently had the opportunity during a flight to read a leading Hong Kong-based newspaper completely from the first to the last page. One micro-oriented article was striking me particularly.

This article was about massive property sales of an extremely rich Chinese tycoon (on the highly-valued Shanghai market). He had simply concluded that the risks on Chinese real estate markets had become too high.

Ten years ago, the same tycoon paid around 3000 yuan for one square meter in this specific Shanghai project. Now it is noted that square meter prices in neighboring locations have been soaring up to 50 000 yuan. What a bubble! It may burst – or not. But risk-upgrading is still in place.

Sometimes, micro observations can cause or strengthen real macro concerns …

Ukrainakrisen – ett dilemma för Putin

Written by Henrik Hjelm on måndag, 22 september 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Putin sitter i en svår sits. Han behöver tillgodose den spirande inhemska nationalismen, som kräver handlingskraft och aggression mot vad man uppfattar som ett angrepp på den ryska identiteten och själen.

I Ryssland är man ett med sitt land och sin etniska tillhörighet i mycket starkare grad än i västvärlden och en provokation mot ryska intressen är ett angrepp på den egna personen. Ukraina ser man som en (underordnad) del av den ryska sfären. Att de östra delarna av Ukraina inte hamnade på den ryska sidan av gränsen efter Sovjetunionens upplösning skulle man kunna betrakta som ett administrativt misstag. På så vis är de egentligen bara ryska län, som råkade hamna på ukrainskt territorium. Ukraina uppfattar man heller inte riktigt som ett land med egen suveränitet utan mer som ett bihang till Ryssland.

Mot en sådan bakgrund blir det en förödmjukelse när ukrainare försöker bryta sig loss och ansluta sig till ”fienden”. Att Ryssland numera är ett öppet land med stort intresse för importerade varor samt att vi ser ryska turister på shoppingresor i väst kan vi uppfatta som ett tecken på intresse för integration med vår demokratiska kultur. Riktigt så är det inte utan nationalkänslan är djupare rotad. I Ryssland lever man med historien närvarande på ett helt annat sätt än i västvärlden. Ryssen fostras till att älska och försvara sitt fosterland och den som inte är med är emot. Att kompromissa är ett tecken på svaghet.

Så där står Putin med befolkningens förväntningar på den ena sidan och med västvärldens sanktioner på den andra. Nationalstolthet i all ära, men det finns en gräns där de ideologiska värdena börjar naggas i kanten efter alltför mycket sänkning av levnadsstandarden. Det förstår ledningen och måste balansera mellan dessa krafter.

Ett sätt är att hålla liv i konflikten och visa upp för sitt folk att man agerar, men samtidigt inte gå så långt att fallet i ekonomin blir alltför kännbart. Det blir då rationellt att fortsätta störa utvecklingen hos sin granne samt att besvara sanktioner med motdrag ytterligare en tid tills konflikten gradvis kan släckas ut. Det går att stå ut med sämre tillväxt som pris för prestigen. Man ska vara medveten om att ryssar inte har förväntning på tillväxt och utveckling på samma sätt som i väst. Status quo är inte ett misslyckande.

Problemet är bara det att även Rysslands samhällssystem grundas på samma makroekonomiska principer som hos alla andra och en längre period utan tillväxt är inte hållbar. Det gäller även om det finns besparingar. En lösning behövs där den ryska själen upplever upprättelse samtidigt som omvärlden inte provoceras alltför mycket. Lösningen kan inte få ett alltför snabbt förlopp, åtminstone inte så länge frågan är brännhet bland befolkningen. Så småningom minskar intresset och kanske det då kan gå att dra sig ur med ett säkerställande av ryska intressen även utan fler annekteringar? T.ex. skulle lokalt självstyre i regioner med stor del rysk befolkning där ryska intressen tillvaratas kunna vara en lösning, så som nu röstats fram i ukrainska parlamentet. Då skulle man möjligen kunna uppnå en acceptans på hemmaplan utan att betala ett alltför högt pris.

Går det att göra affärer i Ryssland under tiden som konflikten pågår? Visst går det och de områden som inte berörs av sanktionerna löper på ändå, ungefär som vanligt. Viss avmattning kan man förstås notera, men den hade redan påbörjats innan krisen. Som västerlänning blir man fortfarande väl bemött bland ryska affärspartners och man diskuterar inte gärna politik. Även från den ryska sidan är man beroende av fortsatt handelsutbyte.

Den stora skillnaden är inte tydlig bland de som redan är etablerade på marknaden, utan den allvarligaste konsekvensen för den ryska ekonomin är alla utländska investeringsbeslut och marknadsintroduktioner som nu blir försenade.

Reinfeldt avgår - ”Har varit fantastiska år”

Written by Tony Harkén on måndag, 15 september 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Med tanke på M:s valresultat så är det inte många som delar den uppfattningen trots att vi alla har öppnat våra hjärtan.

Garanterat inte de 200,000 fattigpensionärer som varje månad kvalificerar in till socialbidrag efter arbetat hela livet, och heller inte de nästan 15,000 gamla som riskerar att svälta ihjäl på sina äldreboenden. För att inte tala om de som tyvärr dör i de svenska vårdköerna för det vare sig finns plats eller personal. Hur fantastiskt är detta när man öppnar sina ögon?

Tror heller inte att våra hundratusentals svenska fattigpensionärer tycker de är så fantastiskt att inte kunna ha råd med tandläkaren, hämta ut nödvändiga mediciner eller behöva avstå från hörapparaten.  

Tror heller inte att de hundratusentals unga vuxna som tvingas bo hemma hos mamma och pappa för kaoset på bostadsmarknaden, anser att de sista åren har varit så fantastiska. Här har tusentals tvingats tacka nej till jobb eller utbildning på annan ort.

Tror heller inte att landets yngre generationer tycker det blir skoj att amortera av gräddfilens hänsynslösa spenderande trots att det svenska skatteuttaget idag anses vara State of the art.

En statskassa som gick minus 130 miljarder 2013, i år minus 91 miljarder enligt ESV:s prognos och kan bli mer. 2015 minus 70 miljarder kanske mer, och så här fortsätter skulderna växa fram under hela prognosperioden till 2018 enligt ESV.

En skuldsättning som är lika fantastiskt som de ungas resultat i skolan där hela 13 procent går ur nian utan att kunna välja nästa utbildning och bryter du ner dessa siffror så blir de än jävligare för väldigt många unga i våra utanförskapsområden som även de sätter rekord till antal.

Idag hela 186 stycken där det finns 566,000 personer som säkerligen inte heller tycker det är så fantastiskt. För att få lite perspektiv på denna utveckling så fanns det 3 stycken utanförskapsområden i Sverige 1990 sen tog en fantastisk utveckling fart för att från år 2006 växa med 30 nya till 2012, så nästan ett nytt utanförskapsområde varannan månad och dessa områden fylls konstant på med fler invånare som tycker det är fantastiskt.

Tänk om vi fått fram nya SKF, Ericsson eller ABB i samma takt som vi fått fram utanförskapsområden? Det hade varit fantastiskt i ett land där näringslivet har behandlats som ett särintresse under många år. Förutom Nuon då möjligvis, där de rika belånade skattebetalarna fick ännu en smäll på först 30 miljarder sen troligen minus 10-20 miljarder ytterligare. Vi skattebetalare lyfter på hatten för en fantastisk affär.

Nu tar en ny kapten över med sin besättning och magkänslan är att de kommande fyra åren kommer behövas för att reparera korthuset och har vi tur så kanske man vågar ta tåget även om det blir en kylig vinter och bara det är faktiskt fantastiskt.

Visste du detta om Malmö?

Written by Tony Harkén on onsdag, 10 september 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Rödgröna rörans experimentverkstad Malmö sjunker som Titanic och trots att alla ekonomiska kalkyler påvisar konkursboets sönderfall så fortsätter den styrande rödgröna röran slå sig för bröstet.

Visste du att ingen större svensk stad har högre arbetslöshet, mer fattigdom och barnfattigdom än Malmö, trots att hela 27 procent av de anställda jobbar för kommunen. En kommun som startar nya arbetsmarknadsprojekt och nya sociala experiment 8 dagar i veckan 13 månader per år. Att måla om nya stolar verkar inte vara lösningen.

Det finns fler fascinerande fakta om Titanic. Malmö är rankad som 281 av 290 kommuner i termer av andelen elever som lämnar grundskolan med för få godkända betyg för att vara behörig för gymnasiestudier och idag ligger den öppna arbetslösheten på 15 procent då färre än 70 procent i arbetsför ålder arbetar.

Som tur är får rödgröna Titanic över 4 miljarder av landets övriga skattebetalare årligen som räcker till ett att marknadsföra eländet för 100 miljoner varje år och i år till ett nytt konserthus för sin symfoniorkester för 800 miljoner kronor, en rödgrön prioritering uppenbarligen som passar in bra när man uppvisar landets största fattigdom?

Att säga att det går dåligt för Malmö är en underdrift, det går uselt men med tillräckligt stora skygglappar och med rätt rödgrön ideologi så kommer Malmö att blomstra i framtiden – Eller hur Löfven? som förra året höll sitt förstamajtal i Malmö och sa,

”Staden är ung. Staden är global. På bara några år har ni i Malmö klivit fram och visat att det här är en stad i kulturens och utvecklingens framkant. Och jag tror att det är känslan av framtidstro som gör att staden växer.”

Löfven har rätt, Malmö växer, tyvärr, och blir allt dyrare för oss andra. Nu väntar jag med spänning på kommande valresultat och eventuellt på hur den rödgröna röran ska göra Sverige till ett Malmö.

Men i rättvisans namn så är det inte bara Malmö som behöver bidrag, här presenteras kommunalekonomisk utjämning för kommuner utjämningsåret 2014 där källan är SCB.

Tio i Topp i landet

  1. Malmö: 4 159 711 795 kr, (309 912)*.
  2. Göteborg: 2 433 514 341 kr, (529 343).
  3. Södertälje: 1 257 662 278 kr,  (90 257).
  4. Eskilstuna: 1 235 240 607 kr, (99 526).
  5. Botkyrka: 1 223 708 801 kr,  (86 990).
  6. Norrköping: 1 222 544 594 kr, (133 012).
  7. Örebro: 1 159 489 014, (139 559).
  8. Helsingborg: 1 057 666 361 kr, (132 254).
  9. Borås: 882 449 592 kr, (105 339).
  10. Jönköping: 831 969 612 kr, (129 889).

Hela riket: Totalt 64 181 005 001 kr.
*(Folkmängd den 30 juni 2013).

Här ger Nationalekonomen Tino Sanandaji oss mer fakta om – Sorgebarnet Malmö

Tål den ryska ekonomin Ukrainakrisen?

Written by Henrik Hjelm on måndag, 17 mars 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Ukraina är ett land vars integritet bör respekteras och ur omvärldens perspektiv intar en stormakt ett annat land med militära medel. Ryssland gör inte samma tolkning.

För ryssar har den etniska tillhörigheten en oerhört stark innebörd, större än vi västerlänningar kan förstå, Man gör inte samma bedömning av före detta sovjetrepublikers rätt till integritet, som man gör i EU och USA.

I västvärlden befolkas länder av, i huvudsak, ett folk per land där varje land har sina rättigheter. Det är landets suveränitet som är det väsentliga, inte vilka etniska grupper det befolkas av. Riktigt så ser man inte på det i Ryssland. Om det finns en stor del etniska ryssar i ett land, som har ryska som modersmål, ser på ryska TV-kanaler och lever efter ryska kulturella normer, så är de egentligen en del av det ryska samhället. Visst finns det en formell geografisk gräns, men Ukraina betraktar man mer som en förlängning av Ryssland. Det väsentliga är den kulturella tillhörigheten och inte vilket pass man har.

Man uppfattar det som sin skyldighet att ingripa om sina ”landsmän” hamnar i knipa. Det ryska folket måste hålla ihop och ställa upp för varandra i svårigheter och konflikter löser man i första hand med maktutövning, inte med förhandling. Åtminstone får man med sig större delen av den ryska befolkningen på ett sådant resonemang, även om de verkliga skälen att inta Krim kan vara andra. Att få EU och kanske så småningom NATO in på husknuten, verkar inte särskilt lockande.

Om man betraktar EU och USA som något fientligt och inte en möjlighet till ökad handel, utbyte och utveckling blir det rimligt att etniska ryssar är ”i fara” när den rysskontrollerade regeringen i Ukraina faller.  

Krig är ett närvarande begrepp i den ryska kulturen, en del av nutiden och inte något som nödvändigtvis hör till historien. Man ser inga hinder att ta till militära medel. Det verkar också fullt möjligt, utan större motstånd från omvärlden, att gå in i Ukraina. EU är så pass beroende av en fungerande handel med Ryssland att sanktioner blir för kostsamma. Vissa får man ta till för att visa upp ett agerande, men de kan nog inte blir alltför kraftiga. Putin vinner inhemska politiska poäng och blir än mer populär bland den traditionella ryska befolkningen. Ukraina får större uppmärksamhet och starkare finansiellt stöd från omvärlden.

Problemet för Ryssland är att ekonomin blir så pass drabbad av omvärldens reaktioner. Det märks direkt på den ryska börsen samt på rubelkursen vad varje provokation kostar. Marknaden straffar Ryssland även utan sanktioner. Varje gång man följer den ryska ideologin att skydda etniska ryssar till varje pris, blir det kostsamt. Varje provokation kräver några procent av valutareserven för att inte rubeln ska falla till ohanterligt låga nivåer. Det går inte alltför många gånger, även om de finansiella reserverna fortfarande är stora. Det vet Putin och det minskar risken för fortsatta militära provokationer.

Frågan är hur högt pris den ryska befolkningen är beredd att betala i form av sänkt levnadsstandard för att säkra nationalstoltheten? Inte alla ryssar sätter den nationella prestigen långt före levnadsstandard och andra behov så som åsiktsfrihet och modernisering av samhället. Till slut kan Ryssland bli ett nytt Ukraina där oppositionen börjar ställa krav på en ny ledning, om man låter ekonomin betala ett för högt pris för den ryska identiteten.

Sannolikt lägger sig den akuta krisen för den här gången. Den ryska ekonomin återhämtar sig, om än i långsammare takt än vad som varit fallet utan händelserna på Krim. Putins hot om konfiskering av utländska tillgångar får betydelse för de med planer på etablering medan export inte påverkas i samma utsträckning. Ryssland kommer fortfarande att vara en mycket importberoende ekonomi.

Världsrekord i tillväxt

Written by Gun on tisdag, 11 mars 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Det blev en trevlig kväll som Grant Thornton arrangerade i litteraturens tecken.

Jonathan Geldart intervjuades av Lisbeth Larsson från Grant Thornton om sin bok The thoughts of chairmen now.

Boken handlar om Kina och ger tips om hur man på bästa sätt kan göra affärer med Kina.

Att affärsmöjligheterna är enorma förstår man när det år 2012 fanns 513 miljoner internetanvändare och på gatorna rullade 114 miljoner bilar.

Man räknar nu att medelklassen i Kina nu består av 300 miljoner Kineser. Då kan man ju bara tänka att det går säkert att sälja minst 100 miljoner tvättmaskiner. Här finns en enorm marknad för mängder av produkter och tjänster, och just tjänster efterfrågas allt mer.

Enligt en rapport från Kinesiska staten räknar man med att år 2025 ha 221 miljonstäder i Kina.

Allt detta har säkert många av Er tänkt på men en sanning som kom upp som jag inte visste sedan tidigare.

Det var att för bara 30 år sedan som Sverige hade större export än Kina. Här kan vi snacka om att bli frånåkta. Känns som Kineserna de senaste 30 åren suttit i en Ferrari och vi svenskar har stått på perrongen och väntat på tåget.

 

Hur går det i Ryssland efter OS?

Written by Henrik Hjelm on tisdag, 11 februari 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

OS i Sotji är de dyraste olympiska spelen i historien. Hur påverkar det Ryssland och hur kan det tänkas gå efteråt?

Investeringarna i OS är gigantiska och det är naturligt att annat blir lidande när så mycket resurser går dit. Den ryska ekonomin är till stor del statlig och efterfrågan styrs mycket av offentliga investeringar.

Dels är ett flertal stora företag, så som Gazprom och KAMAZ m.fl. huvudsakligen statligt ägda och det privata näringslivet är dessutom i hög grad påverkat av offentliga beställningar och subventioner. OS är förstås ett ofantligt PR-projekt för Ryssland, men det är inte säkert att investeringarna får några långtgående positiva effekter på ekonomin. OS har dessutom öppnat upp ytterligare möjligheter för korruption och på så vis kunnat stärka makteliten.

I samband med OS riktas omvärldens blickar också i än högre grad mot det politiska läget i Ryssland med dess begränsningar i demokratiska rättigheter. Där finns mycket att göra, men som oftast påverkar inte sociala frågor den ryska ekonomin nämnvärt. Den har en tendens att gå vidare ändå, oavsett naturkatastrofer, politiska kriser eller terrorattacker. Den ryska själen är härdad.

När allt lagt sig efter OS skulle det kunna finnas resurser till annat, efter en tids återhämtning. Det skulle gynna den ryska ekonomin. Exempel på planerade statliga investeringar är de 100 miljarder rubel (ca 20 miljarder SEK), som är planerade årligen 2014-2016 för subventioner till fordonsindustrin. Jordbrukssektorn är ytterligare en bransch som är starkt styrd av subventioner.

BNP växte 1.5 % 2013 och IMFs prognos för 2014 är 2,0%, för 2015 2,5%. Det är inga exceptionella siffror för en utvecklingsmarknad. Trots allt är Ryssland en stor marknad i vår närhet och fortfarande finns plats för nya produkter och fler aktörer. Inte minst i regionerna utanför Moskva och St. Petersburg börjar köpkraften växa där utvecklingen har kommit igång.

Ett exempel på ett svenskt företag som fått hjälp av Eastnet med sin affärsutveckling och kommit igång 2013 med försäljning till Ryssland är Engtex i Mullsjö. De har börjat leverera tekniska textilier till ryska tillverkare av skyddskläder och möter en god efterfrågan.

Intresset växer för ansvarfullt företagande

Written by Peter Bodin on tisdag, 28 januari 2014. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Intresset och efterfrågan på CSR, Corporate Social Responsibility, har ökat markant de senaste åren.

Allt fler företag inser vikten av CSR – och att låta CSR genomsyra företaget och dess verksamhet snarare än att bara vara fina ord.

Min erfarenhet är att man gärna kan ta hjälp utifrån för att komma igång och hitta en bra struktur för arbetet. Men varje företag måste självt ta ansvar för att definiera vad ansvarstagande betyder för dem – det kan man inte lägga över på någon annan. Frågan som måste ställas, både till företagsledningen och till övriga medarbetare, är vad det innebär att driva företaget på ett långsiktigt hållbart sätt. Vilka områden är viktigast, vilken nivå kan vi utlova och hur kan det genomföras för att bli en naturlig del av affären?

Genom att lyssna inåt i företaget blir CSR-arbetet väl förankrat. Det skall kännas viktigt för alla att arbeta på det sätt man beslutar om. För att få resultat måste man också ta fram konkreta handlingsplaner.

Ett av de stora samtalsämnena inom näringslivet har sedan mitten av april varit regeringens föreslagna förändringar av 3:12-reglerna. Det är få frågor som på senare år har gett upphov till så många åsikter och kommentarer.

De flesta är överens om att 3:12-reglerna bör ses över, men många anser också att regeringen nu med kort varsel drivit fram ett förslag som är mer orättvist än det nuvarande regelverket. Kritiken handlar framför allt om att förslaget skapar trösklar som innebär olika beskattning beroende på bolagens storlek. I sin nuvarande form är förslaget inte konkurrensneutralt och kritikerna menar också att det riskerar att hämma tillväxtambitionerna hos företagen.

Regeringen anser naturligtvis att förslaget är väl genomtänkt och det finns goda skäl att genomföra dessa förändringar.

2 miljoner letter kan inte ha fel

Written by Austra Krēsliņa on måndag, 02 december 2013. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Efter den mycket tragiska olyckan nyligen på köpcentret i Riga tar landets premiärminister Valdis Dombrovskis på sig fullt ansvar för vad som hänt och har begärt att få avgå.

Han har innehaft ämbetet sedan 2009 och kommer att lämna ett eftermäle som handlar om att mycket framgångsrikt ta Lettland ur den ekonomiska krisen och fullfölja vägen mot en fullvärdig medlem bland de andra Europastaterna.

För nu finns ingen återvändo, klockan tickar snabbt och bestämt mot målet – den 1 januari 2014 lämnar letterna den för många ännu mycket emotionellt värdefulla valutan lat mot den gemensamma europeiska valutan euro.

Många har frågat – både i Lettland och i andra länder – om det verkligen är klokt att göra detta just nu, med tanke på den turbulens som varit och som vissa hävdar kommer att bestå ytterligare en tid.

Lettlands svar är att det ekonomiska läget i Europa kommer att förbättras på längre sikt och för en liten öppen ekonomi som den lettiska är det alltför riskabelt att försöka klara sig i den globala handeln på egen hand. Dessutom är detta det yttersta beviset på att Lettland valt att integrera sig mer med Europa och väst än det som är kvar av det forna sovjetblocket.

Exportföretagen är förväntansfulla – de ser möjligheter till ännu större handelsutbyte med utlandet. Eller som tidningen The Economist nyligen skrev; ”2 miljoner letter kan inte ha fel – det finns ännu liv i eurozonen när Lettland blir den artonde medlemmen av valutasamarbetet”.

När året närmar sig sitt slut delas många priser och utmärkelser ut. I mitten av december kommer till exempel årets innovation att utses i Riga. Mer om det i kommande nummer av nyhetsbrevet. Som ett konkret exempel på den starka innovationskraft som finns i Lettland vill jag nämna ett annat pris, “Copernicus Masters 2013”, som delades ut i början av november i tyska München. Pristagare bland 144 kandidater från 23 länder blev företaget “Stevenson Astrosat” som är ett lettisk-skottskt joint venture. Idén går ut på att utvinna energi från vågrörelser och undervattenströmmar under ebb och flod. Företaget belönades som enda pristagare någonsin för andra året i rad och letterna är aktiva idéskapare.

Men det stannar inte där, det finns många, många fler exempel på såväl innovativt tänkande som gott entreprenörskap och välutbildad arbetskraft. Det är allt ifrån nya material och materialtillämpningar, till exempel komposit, till IT-lösningar eller datorspel, från kroppar till förarlösa flygplan till vackert designade glasögonramar av trä eller nytänkta pellettspannor.

Ett konkret exempel från it-världen är företaget Tieto Latvia som bildades i Lettland genom att moderbolaget Tieto köpte två av de lokala konkurrenterna; man har där utvecklat ett system för hantering av kreditkort, Card Suite, som idag används i över 33 länder.

Och apropå IT, det var många intresserade som hade sökt sig till det eftermiddagsevent om IT i de baltiska staterna som arrangerades av alla tre baltiska ländernas handelsavdelningar den 20 november. Det blev succé, vi fick väldigt god återkoppling och det skapades – helt säkert! – många nya affärsprojekt. Nu funderar vi på vad vi ska göra härnäst tillsammans.

Men nu räknar vi ner. Den 1 januari 2014 är Lettland inte längre vad det var.

Hur står sig Ryssland som tillväxtmarknad?

Written by Henrik Hjelm on tisdag, 01 oktober 2013. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Utvecklingen på tillväxtmarknader har inte gått som vi varit vana vid den senaste tiden. En uppgång på mogna marknader brukar ge än bättre fart på tillväxtmarknader och tvärtom när det går utför.

När det nu ser ljusare ut i den globala ekonomin, ser vi inte den hävstång som tidigare gällt. Så hur ser det då ut för Ryssland?

Förväntad BNP-tillväxt för 2013 är 2,5 % enligt IMFs prognos från juli. För 2014 förväntar man sig 3,3%. Risken för en djupare nedgång med siffror i klass med finanskrisen borde dock inte vara särskilt stor. Även om oljepriserna sjunker drastiskt eller kapitalutflödet ökar dramatiskt är ryska staten bättre utrustad att hantera en sådan situation nu, med en mer flexibel valutakurs och förbättrad krisberedskap. Ändå är kapitalutflödet fortfarande relativt högt och det är det som hämmar den ryska tillväxten. Regeringen har inte kunnat bygga upp det förtroende som krävs för att investerare ska vilja satsa på hemmaplan i tillräcklig utsträckning.

Trots allt växer den ryska ekonomin och det finns fortfarande många möjligheter på den ryska marknaden. Medelklassegmentet efterfrågar alltmer högkvalitativa produkter och utvecklar värderingar och livsstil i likhet med andra västekonomier. Frågor som komfort, livskvalitet och säkerhet t.ex. börjar värdesättas alltmer. Ett exempel på ett svenskt företag, som kommit igång 2013 med försäljning i Ryssland inom detta område är Calix som börjat leverera motorvärmare till den ryska personbilsmarknaden.

Även harmonisering med EU normer och WTO-inträdet leder till högre krav och ofta är de inhemska alternativen då inte tillräckliga. Det gäller inom ett flertal branscher, inte minst inom fordonsindustri. För kommersiella fordon har marknaden minskat under 2013. Fortfarande är dock 2/3 av alla ryska lastbilar äldre än 15 år.

Inte bara värderingar hos konsumenter utvecklas utan också handelskulturen. Särskilt märks det bland distributörer, som numera i de flesta fall agerar efter mycket liknande villkor som på övriga internationella marknader. Språket kan fortfarande vara en utmaning visserligen, särskilt för kommunikation med beslutsfattare. Det ”typiskt ryska” upplever man främst inom den traditionella industrin där det statliga ursprunget fortfarande kan göra sig gällande.

Målmedvetet arbete kan skapa tillväxt

Written by Peter Bodin on onsdag, 29 maj 2013. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Baltikum är en spännande region som satsar för att locka till sig utländska företag.

Ekonomin är hyggligt i balans eftersom regeringarna i de tre länderna har fattat beslut som lett till stabilitet. De nya företag som skapats sedan frigörelsen från Sovjetunionen har redan från början anpassat sig till marknadsekonomiska spelregler.

Grant Thornton har fått flera nya medlemsföretag i de baltiska länderna och har därigenom blivit starka och rådgivare för företag där. Jag har noterat att våra baltiska kollegor är professionella, kunniga och entreprenörsinriktade med ett internationellt tankesätt.

En intressant och inspirerande sak med baltiskt näringsliv är att det är så jämställt. Där finns betydligt större andel kvinnor i högsta ledningen än i de flesta andra länder. Lettland har 43 procent kvinnor i högsta ledningen. Estland och Litauen har båda 40 procent. Detta placerar länderna på tredje respektive fjärde plats i en internationell jämförelse, efter Kina och Polen. Det visar Grant Thorntons årliga undersökning, där de baltiska länderna samt Norge nu är med för första gången.

De återkommande undersökningar vi gör ger oss mycket kunskap. Vi kan se trender och förväntningar och får reda på vad företagarna tycker är viktigt för sin affärsutveckling. Ju större insikt vi har i entreprenörernas vardag – om vad som motiverar dem, vad som gagnar deras affärer och vad som hindrar dem – desto bättre råd kan vi ge till våra kunder.

Trots tuffa tider under det gångna året rullar det på för Sveriges ekonomi och svenska företag. Vi kan se att företagen har blivit försiktigare när det gäller att dra på sig kostnader och vi ser fler varsel och uppsägningar. Men många svenska företag går trots att bra. Sveriges ekonomi i stort är stark och svenska företag är överlag i gott skick efter den senaste lågkonjunkturen. Företagen är slimmade och kostnadseffektiva. Många fokuserar på lönsamhetsstärkande verksamhet. Fler passar på att knyta till sig nyckelkompetens.

Även om många företag är försiktigare så gör de affärer och vill växa. Säkert bidrar den under omständigheterna starka svenska ekonomin till det goda självförtroende som företagen uppvisar parallellt med allvar, fokus, ordning och reda.

Har man inte en stabil grund att stå på kan man inte växa. Att stärka bolaget och samtidigt arbeta målmedvetet mot fastställda mål är en strategi vi själva har jobbat efter och lyckats med. Vi har tagit marknadsandelar och är det snabbast växande företaget för åttonde året i rad i vår bransch. Dessutom har kännedomen om vårt varumärke ökat kraftigt. Även internationellt växer Grant Thornton snabbast i branschen.

En annan viktig signal för svenskt vidkommande är att den tyska ekonomin börjar gå bra efter en liten dipp. Tyskland är kanske det viktigaste landet för svenska företag och tittar man i backspegeln kan man säga att om Tyskland går bra så går Sverige Bra.

Hur du spar pengar i tuffa tider

Written by Mark Dixon on torsdag, 20 december 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

När det är tuffa tider tänker vi ofta på nedskärningar. Det är inte rätt ställe att börja på.

Under det senaste århundradet eller ännu tidigare tillbaka har ekonomer insett att ekonomin försämras om du gör ständiga nedskärningar vid en nedgång. Ibland måste du ta risker och spendera pengar för att ge ekonomin möjlighet att återhämta sig och växa.

Detsamma gäller enskilda företag. Det kommersiella slagfältet är fullt av skräp från dem som har skurit ned för hårt och för ofta. Vi borde prata om att spara pengar, inte minska utgifterna. Och man kan vara kreativ när det gäller att spara pengar. Det är avgörande. Om du behöver spara pengar omedelbart bör du samla ihop ditt erfarna ledningsteam, ta med dem någonstans och ha en brainstormingsession helt utan begränsningar. Du behöver idéer, och på så sätt får du en hel drös med olika perspektiv.

Något du måste göra är att ta en titt på de kostnader som ofta räknas som ”fasta”. Titta på fastigheter till exempel. Om du äger en fastighet kan du sälja den och sedan hyra den igen för att frigöra kapital. Om du hyr den kan du fortfarande lägga fram en affärsplan som möjliggör en omförhandling.

Se på dina relationer med leverantörerna med nya ögon. Du borde arbeta med dem som partner. Elektroniska beställningar och fakturor exempelvis sparar tid, papper och pengar. Men köparen och leverantören måste se till att deras system är kompatibla. Så lär känna dem lite bättre och gör kontrakten flexibla.

Det är alltid viktigt att fokusera på personal. Förr eller senare tittar de flesta organisationer som vill spara pengar på antalet medarbetare. Du ska inte fokusera på antalet medarbetare utan på produktivitet. Fokusera på huruvida de anställda är tillräckligt produktiva – i många fall kan du räkna ut att en enskild person är en källa till vinst för företaget.

För att göra anställda mer produktiva måste du visa tillit för dem och vara beredd att vara öppen för nya arbetsmetoder. Många människor skulle kunna göra en stor del av arbetet hemifrån eller närmare kunderna – vilket skulle innebära att de kostar mindre med avseende på kontorsutrymme, plus sin egen restid. Använd videokonferenser och spara pengar. Fråga dina anställda hur de vill jobba och bidra till ekonomin.

Slutligen behöver du ta en titt på företagskulturen. Tänk på alla små saker du kan göra för att införa en energibesparande, kostnadsbesparande och miljövänlig atmosfär på arbetet.

Medan du utforskar de här och andra möjligheter kanske du kommer fram till att du behöver spendera pengar för att kunna spara pengar i långa loppet. Om du spenderar pengar på att effektivisera processer eller investera i smartare system kan ditt utlägg snart gottgöras med en minskning av företagets permanenta kostnadsläge. Du kanske kan outsourca vissa processer för back-office eller ickekärnverksamhet.

När det gäller att hyra och betala personal finns det en fördel med tuffa ekonomiska tider – de frigör begåvad arbetskraft. Så när du hittar bra personal ska du ge dem ordentligt betalt och behandla dem väl. Och försumma inte utbildning;

Min inställning till att spendera pengar är densamma oavsett hur marknaden ser ut. När någon kommer till mig och ber mig spendera pengar på något frågar jag alltid: ”Skulle du spendera pengarna om de var dina egna?”

 

500 miljoner per år räcker inte

Written by Tony Harkén on fredag, 07 december 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Nu skriker nordiska och svenska mediekoncerner efter svenska skattepengar.

Koncernerna blöder ekonomiskt och nu svarar Kulturdepartementet om att de måste snabba upp bidragsprocessen för Presstödet - Varför då?

Trots att det årligen delas ut 500 miljoner skattekronor i presstöd till dessa medieaktörer så kan inte dessa hantera konkurrensen från icke skattefinansierade mediekanaler.

Konkurrenter som tar allt mer utrymme på en marknad med ny teknik anpassad efter ändrade konsumentvanor, och för konsumenter som har moderna värderingar gällande kvalitetsmedia.

Konsumentvanor som har överrumplat koncernjättarna som inte har en kostnadskostymen efter en affärsmodell anpassad för nätet, trots att de under flera år förlorat tusentals tidningsläsare varje månad. Tid för anpassning har de haft, men så länge bidragscheckarna från skattebetalarna dimper ner i lådan så behöver man inte stressa.

Har du någon gång varit inne på en större tidningsredaktion? – Det har jag.

Fick äran att besöka en av de större i Sverige, jag tror och hoppas att det var en av de större. Trots att redaktionen satt på flera plan och jag besökte bara en våning så kändes det som att vara på ett fotbollsderby mellan AIK och Djurgåden.

Efter sett detta förstår jag att de inte får ekonomi i sin produktion. Undrar hur stor upplagan behöver vara för att få ekonomi för denna kostnadsmassa och utan presstöd? Förmodligen en upplaga så stor att den blir osäljbar innanför landet gränser, och inte ett enda träd skulle finnas kvar efter ett par månader.

Är detta unikt för Sverige, nej, absolut inte. Tidningsdöden sprider sig över klotet som digerdöden under 1300-talet, utkonkurrerad av nätet och ny teknik. Men väldigt få kan gå till de Fyras-gäng för mer pengar.

Flertalet större tidningar, betydligt större än vad vi har i Norden, har infört betalningslösningar för sina kunder och anpassat sina kostnader för den bistra verkligheten. En smärtsam process för de flesta. Sist ut är Washington Post som nu integrerar teknik för att kunna konkurrera, på rådande marknadsvillkor och utan skattepengar.

Det går med andra ord om man kan och vill utvecklas utan att alltid skrika efter mer skattepengar, som slår sönder en sund marknadskonkurrens.

Kanske är det dags för så kallad kvalitetsmedia att leva upp till sin egen spegelbild och då kanske konsumenterna slipper se löpsedlar om hur man tappar 5 kilo på en vecka, som uppenbarligen inte säljer längre, eller hur.....

Inför riskkapitalavdrag i onoterade bolag

Written by Jan Rejdnell on fredag, 16 november 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Staten satsar årligen närmare 30 miljarder i företagsstödjande åtgärder.

Till detta kommer administrationen som subventionerade informationstjänster, statens administrativa kostnad för att driva stödgivande organisationer, jordbruksstöd, andra subventioner eller stöd som utbetalas till den offentliga sektorn.

Av alla dessa miljarder når enbart en bråkdel småföretagen. Företagsstöd och riskkapital till mindre onoterade bolag lyser med sin frånvaro. Bankerna är inte intresserade av att låna ut pengar till annat än säkra verksamheter. Ett bolag under uppbyggnad är betecknat som ett högriskprojekt.

Banker och ALMI Företagspartner lånar istället ut pengar till etablerade och större tillverknings- och industriföretag som kan påvisa kassaflöden. Mindre onoterade bolag framförallt inom tjänstesektorn som kan och vill växa, är hänvisade till privatpersoner som vågar satsa sina skattade pengar i dessa framtidens bolag.

Trots insatserna om bättre företagarpolitik så ligger grundstrukturen kvar. Förslaget är att ta bort stora delar av allt företagsstöd som utgår från staten. Det är inte särskilt effektivt att först ta in skattepengar från företagen för att sedan efter stora administrativa kostnader dela ut pengarna i projekt till större företag.

När ändå privatpersoner står för det mesta av riskkapitalet till onoterade bolag borde staten premiera detta med avdragsmöjligheter i privatpersonens deklaration.

Ett exempel på företagsstöd är det som går till kommunala bolag. Kommunala flygplatser får företagarstöd från staten. Staten tar in pengar, administrerar, delar ut pengar (bland annat till sig själv) för sedan i bästa fall mäta resultatet som blir nästintill obefintligt.

Svenskt näringsliv har genomgått ett stålbad efter senaste krisen. Allt tänkbart stöd från staten har gått till tillverkningsindustrin, banker och storföretag. Nu pratar man om att satsa pengarna i infrastrukturella satsningar. Försvinnande lite stöd har gått till småföretagen. Krisen har kostat industrin över 70 000 jobb sedan 2007, men den privata tjänstesektorn har samtidigt ökat med drygt 50 000 jobb. Det är i tjänstesektorn jobben kommer, i dag och i framtiden. Det är framförallt i småföretagen som expansionen måste ske.

Större företag automatiserar och lägger ut produktion till Kina medan en småföretagare istället anställer en person till. Större företag kan på sin höjd lägga ut produktion och lego på mindre företag då det innebär en uppenbar risk i egen lönsamhet.

Fortfarande behandlas varje småföretagare som en potentiell skattesmitare vilket visade sig när lagen om kassaregister mer var anpassat för skattemyndighetens kontroller än för småföretagens villkor. När lagen  om slopad revisionsplikt för småföretag lades fram höjdes återigen rösten hos ledande socialdemokrater inom aktuellt utskott i riksdagen, att skattemyndigheten istället när som helst skall kunna besöka företag som måste anpassa sin bokföring för att passa myndighetskontrollen från skattemyndigheten. Politik och myndigheter behandlar småföretagare med samma regler som storföretagare.

Allt fler företagare försvinner i rask takt. Statistik från SCB visar att 60 000 företagare kommer att gå i pension de närmaste fem åren. Detta motsvarar var åttonde aktiv företagare i Sverige. För varje småföretag som läggs ned förlorar mellan en och två anställda sina arbeten.  Inströmningen av nya yngre företagare är för liten för att ersätta dem som pensioneras. Om inget drastiskt händer kommer Sverige inom 5-10 år kommer att ha minst 30 000 färre företagare än idag. I dagsläget har det aldrig varit så mycket företag till salu i Sverige som nu.

Tillgången till riskvilligt kapital (ägarkapital) är det som behovs allra mest hos mindre företag i dagsläget.  Vi är ur den tuffaste ekonomiska krisen på 70 år och men många små företag har det fortfarande mycket besvärligt. Trots det finns det mindre företag som växer och vill stasa. Privatpersoner som har kapital är en förutsättning för att bolag skall kunna växa. Att skapa spelregler som är gynnsamma för den/de som vill satsa investeringskapital i små växande företag är ett måste för Sverige som småföretagarnation.

Vårt skattesystem har inte direkt skapat fler kapitalister i Sverige men ändå är det till 90 procent privatpersoner som satsar ägarkapital i små onoterade bolag.

Sänkta inkomst- och kapitalinkomstskatter som gynnar sparande och återinvesteringar är därför viktigt för företagandet. Införandet av platt skatt skulle revolutionera tillgången på riskkapital. Faktiskt har under mycket lång tid skattesystemet gynnat institutionellt och utländskt ägande framför inhemskt och privat. Pensionspengar satsas enbart i börsnoterade bolag. De onoterade bolagen kommer inte i åtnjutande av investeringskapital som de stora företag automatiskt har tillgång till.

Att satsa pengar i små onoterade bolag är en stor risk. Detta måste premieras. I dag verkar det mer Ok att vinna stora vinster på Triss, Lotto och Trav än att satsa pengar i svenska bolag som växer och nyanställer personal.

Staten kan underlätta för nya företag genom att göra det mera förmånligt att satsa kapital i företagande. Ett riskkapitalavdrag måste införas omgående. Ett sådant avdrag bör inte vara begränsat till satsningar i eget eller närståendes företag utan kunna vara utformat så att man kan satsa i företag drivna lika gärna inom sitt nätverk eller, inspirerat av den brittiska modellen, via mindre riskkapitalfonder som satsar på mindre företag och i tidiga skeden.

I Storbritannien finns ett stort antal lånemöjligheter som stöds av staten. Det innebär inte att det är myndigheter som typ ALMI eller Industrifonden som är långivare utan privata aktörer kan låna ut egna pengar i kombination med statliga pengar.

I England finns också ett system med Enterprise Investment System (EIS) som ger skattelättnader för privatpersoner som investerar i onoterade bolag. Samma modell har den svenska utredningen om ”skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar” anammat vilket skulle kunna komma att innebära 20 procentiga avdragsmöjligheter i deklarationen påföljande år. Om man behåller investeringen i tre år behöver man inte betala reavinstskatt. I England har man dessutom ett system med skattelättnader för direktörer som arbetar oavlönat. Med föreslagna åtgärder belastas inte bolagets likviditet och lönsamhet i början av dess existens då bolaget är som mest sårbart.

En EIS-fond innebär att någon investerar i småbolag för investerarens räkning. Här äger inte fonden aktierna utan investeraren själv och därför får man själv också skattelättnaden. Bolaget får inte vara för stort och totala investeringarna får heller inte vara för stora. Om man dessutom investerar en kapitalvinst i ett onoterat bolag får man skjuta på reavinstskatten utan tidsgräns och utan beloppsgräns. Således kan man få både skattelättnad och skjuta på reavinstskatten.

Utan svårigheter skulle man i Sverige kunna tillföra betydande investeringar i onoterade bolag som kommer direkt från privatpersoner, om bara den politiska viljan finns. Det gick att införa såväl avdragsrätt för hushållsnära tjänster som ROT-avdrag så varför inte avdragsrätt för att kunna vidarutveckla tjänstesektorn och att fler småföretag expanderar? När Gösta Bohman en gång i tiden föreslog visst skattebefriat fondsparande för privatpersoner gav det ett explosionsartat sparande. Vi tror viljan att investera i svenska onoterade bolag är välvillig och stor hos gemene man.

Skattereduktionen för förvärv av aktier beräknas minska skatteintäkterna med cirka 0,47 miljarder kr per år. Förslaget kan antas att ytterligare förstärka den redan förmånliga skattemässiga behandlingen av innehavare av andelar i fåmansföretag. Utredningen som lades fram för över två år sedan, drar därför slutsatsen att förslaget lämpligen skulle kunna finansieras genom beskattningen av inom det s.k. 3:12-systemet justeras (beskattning för övriga onoterade andelar justeras). Med andra ord skjuter man över notan på bolaget längre fram. Eftersom det är en överlevnadsfråga för många bolag så får det passera. Frågan är varför det skall drabba de mindre företagen? Istället kunde man läyy destinera företagsstödet till denna satsning och förbjuda att kommunala bolag skall kunna erhålla företagsstöd från Staten (för bland annat kommunala flygplatser).

Frågan om ett avdragsrätt som en extremt viktig fråga. Dagens industripolitik, förlåt näringspolitik styrs av akademiska styrinstrument och en klåfingrighet att lägga sig i nästan allt. När förslag kommer upp om att ta bort pålagor från småföretagare vilka betalar överdrivna skatter på arbete så kommer enda argumentet:

- För dyrt !
- För vem?

Staten har tydligen inte råd att avstå från de intäkter en sänkning av exempelvis arbetsgivaravgifterna och därmed löneskatten skulle medföra. Underlätta för företagaren att utveckla en lönsam verksamhet utifrån den risk det innebär att starta eget och driva eget. Det ska inte vara dyrare att ha anställd personal i Sverige jämfört med flertalet andra länder inom EU. Så är det i dag.

Det självklara måste sägas! Om man inte lägger om industripolitiken till att bli en småföretagarpolitik i Sverige har vi snart tiotusentals färre fungerande bolag kvar på marknaden. Det är här jobben skall komma, det är här alla skatteintäkter skall komma in för att finansiera vår välfärd.

Ett kommunalråds tankar om Statsministern

Written by Magnus Olsson on torsdag, 08 november 2012. Posted in Veckans Krönika, Main top, Krönika

Barack Obama har återvalts som president över världens mäktigaste land, USA. Det står att läsa på morgonens tabloider att statsminister Fredrik Reinfeldt gratulerar Barack Obama till segern och gläds åt valresultatet.

Statsministern säger också att ”Det är viktigt att påpeka att jag kan samarbeta med vem som än skulle ha blivit vald” till president i USA.

I veckan var samme statsminister på Stockholms universitet och höll ett anförande där han på ett desperat och hatiskt sätt framförde kritik mot Sverigedemokraterna. Jag anser detta vara högst genant och att det till råga på allt sker på ett universitet där ”olika åsikter” skall vara en självklarhet, gör inte saken bättre.

Sveriges statsminister menar att Sverigedemokraterna har blivit konfronterade och fått delta i diskussioner och debatter, i media, men att det helt enkelt inte går att prata med oss. Man önskar att herr statsminister kunde sitta bredvid mig någon gång på en intervju och höra vilken typ av frågor jag får. När man intervjuar Sverigedemokrater vill man som journalist i nio fall av tio bara få fram att vi är rasister och ställer således bara ledande och rent ut sagt dumma frågor. En av våra riksdagsmän berättade för mig att han alltid svarade journalister med ”skriv vad ni vill, det gör ni ju ändå”.

Då jag ifrågasatte detta förfarande förklarade riksdagsmannen att då man blivit felciterad hundratals gånger tappar man allt förtroende för media och får finna andra vägar att nå ut till vanliga människor. Man är alltså ofta helt ointresserade av vad vi Sverigedemokraterna egentligen tycker i olika politiska spörsmål. Därför uteblir naturligtvis en stor del av debatten i media, men detta kan ju knappast sägas vara Sverigedemokraternas fel.

En av de största frågorna vi brottas med i min kommunförening just nu är hur vi på ett objektivt sätt skall få ut vår politik. Då medlemmar klagar på att vi aldrig eller sällan syns i media så hänvisar vi till vår hemsida där alla debattartiklar och pressmeddelanden publiceras. Just idag, den 7/11, har jag fyra PM och en debattartikel som skall ut, men de lär nog stanna på hemsidan som vanligt.

Statsministern beskyller vidare Sverigedemokraterna för att aktivt söka upp missnöjda människor på internet och på något underligt sätt använda dessa människors missnöje, mot det politiska etablissemanget, för egen vinning. Dock oklart exakt hur detta skulle kunna gå till, man kan också undra om det finns en sådan numerär av missnöjda internetanvändare som verkligen motsvarar våra ökningar i opinionen. Statsministerns retorik utsänder också obehagliga toner då det låter som om det fria ordet på internet är ett hot och kanske något som borde förbjudas. Detta är illavarslande då internet är vår största kanal för att få ut vårt budskap, utan att det passerat genom medial censur.

Vad jag finner mycket intressant här är den påtagliga politiska inkonsekvens som vår statsminister uppvisar inom en 24-timmarsperiod. Om man tittar lite närmare på vilken politik USA bedriver kontra vilken politik SD bedriver så förstår ni vad jag menar.

Statsministern säger sig inte ha problem med att samarbeta med varken Obama eller Romney, eller USA för den delen. USA är ett land som nyligen bedrivit krigshandlingar i Irak men tagit emot färre flyktingar från just Irak än vad bara Södertälje kommun gjort. USA är ett land där man ställer väldigt höga krav på inflyttade människor, de skall göra medborgartest som förutsätter att man talar språket, de förväntas själva ordna sin försörjning, de förväntas själva ordna bostad osv. USA är ett land där man, upp på statsmannanivå, har en mycket tuff och hård hållning mot människor från de så kallade MENA-länderna, betydligt tuffare än den retorik Sverigedemokraterna använder sig av. Men ändå är det denna mildare retorik, jag och mina kollegor använder, som ofta ligger till grund för att vi kallas rasister och främlingsfientliga. Dock har jag aldrig hört statsministern kalla Obama eller Romney för rasister eller främlingsfientliga.

USA är ett land, där Obama som första president genom tiderna, år 2012, antytt att det kanske är ”OK” för homosexuella att ingå i äktenskap. USA är ett land där man försöker hindra illegala invandrare med elstängsel och jagar desamma med hundar. USA och dess företrädare för en betydligt hårdare retorik än vad Sverigedemokraterna i Sverige gör.

Ändå är det så att USA är ett land som statsminister Reinfeldt inte har något problem alls att samarbeta med – MEN att ta en ärlig debatt på lika villkor med Sverigedemokraterna och respektera oss för den politik vi för, går inte för sig.

Epilog: personligen tror jag att det är så här, Sverige har tagit emot så många migranter att välfärden nu börjar svikta ordentligt. Reinfeldt är högst delaktig i denna felaktiga migrationspolitik samtidigt som han investerat väldigt mycket politisk prestige i att Sverigedemokraterna har fel och är rasister – vad de än säger eller gör. Vi börjar nu komma till vägs ände, då det går upp för alltfler vanliga svenska medborgare att situationen inte är hållbar. Detta framkallar såklart maktpanik hos statsministern som ger sig till uttryck i desperat och genant hat, vilket vi såg på Stockholms universitet. Detta är tragiskt, men det krävs en stor man för att ställa sig upp och säga ”Jag hade fel” och statsministern är uppenbarligen ingen sådan stor man.

Tidigare Krönikor

su