Klarar du testet?

En avgörande fråga när det gäller internprissättning är om priset mellan de närstående parterna är affärsmässigt. I många fall prövas endast om avtalsvillkor och pris är affärsmässigt för den ena parten, den så kallade ”testade parten”. Normalt sett är det den enklare parten som ”testas”. Genom att förlägga aktiviteter och ansvar i de olika parterna på ett genomtänkt sätt kan en koncern påverka sin bolagsskatt.  

I internprissättningssammanhang är den ”testade parten” en central fråga. I OECD:s riktlinjer beskrivs fem olika metoder för att sätta priserna i ett beroendeförhållande, t.ex. vid en varutransaktion mellan moder- och dotterföretag. Det normala är att någon av dessa fem metoder används när priset på interna transaktioner bestäms även om det finns utrymme för andra modeller.

Av de fem metoderna är tre så kallade ensidiga metoder vilket betyder att det endast är den ena parten i transaktionen som ”testas”. Där av termen ”testad part”.

Utgångspunkten när det är fråga om ensidiga metoder är att om den ena parten, den ”testade parten”, har fått eller betalat rätt pris, d.v.s. ett armlängdsmässigt pris, för den vara, tjänst eller annat som omsätts mellan parterna så är priset även acceptabelt för motparten. Motparten testas således inte.

Av OECD:s riktlinjer framgår bl.a. att det är bäst att välja den enklaste parten i en transaktion som ”testad part”. Man anser att det armlängdsmässiga priset sannolikt är enklare att fastställa om man testar den enklare parten än den mer avancerade. I praktiken innebär detta att priset mellan beroende parter ofta sätts så att den enklare parten i transaktionen genom prissättningen uppnår en vinst som kan betraktas som normal, även kallad rutinvinst, eller routine profit, emedan resterande vinst (eller förlust), ofta benämnd residual profit, i transaktionen tillfaller den mer avancerade parten.

Testet som avgör vilken part som ska testas är den så kallade funktionsanalysen. Funktionsanalysen kartlägger funktioner, tillgångar och risker för respektive part och fastställer vem som är mest och minst avancerad av parterna. En ensidig metod ger starka incitament och möjligheter att planera och effektivisera bolagsbeskattningen inom en koncern.

Ett sätt att uppnå en lägre total bolagsskatt för koncernen är att förlägga avancerade funktioner (t.ex. FoU), ansvar och ägande i en låg skattejurisdiktion och enklare funktioner av förberedande och biträdande art i den eller de jurisdiktioner där koncernens kunder finns.

Ett fel i funktionsanalysen och därmed ett fel i vem som ska betraktas som testad part kan dock få stora skattemässiga konsekvenser. Felet skulle kunna innebära att parten i transaktionen som ska beskattas för rutinvinsten (och vice versa) ändras eller värre, att dubbelbeskattning uppstår.

Vid en strukturering av värdekedjan på nämnda vis måste du därför ställa dig frågan ”klarar jag testet?” och även kunna besvara den med ett ”ja”.