TANKEN DÖK UPP i mitt eget huvud i vintras efter att lyckosamt ha lyckats lösa upp den knut som förvärvet av SPP visade sig bli för banken. Efter några intensiva år, då det inte funnits mycket utrymme för funderingar kring fortsättningen, gjorde jag då ett yrvaket konstaterande. Om jag ställde mig lite på tå och spanade framöver så såg jag något där framme. Slutet av min yrkeskarriär.
DET VAR DÅ JAG BÖRJADE fundera; vad vill jag göra mellan nu, med den fortfarande aktives alla möjligheter, och då? Det hade sedan tiden i New York varit min önskan att runda av min karriär utomlands, att en gång till få spänna min kulturella, språkliga och affärsmässiga båge för att lyckas i en helt ny miljö med mycket annorlunda typer av utmaningar. Och varför inte på ett ställe där jag aldrig arbetat förut, inte ens besökt annat än under någon enstaka tjänsteresa, som är och kommer att förbli i centrum för världens ekonomi och politik under överskådlig tid. Och som min arbetsgivare tror och satsar på. Kina! Min chef Pär Boman sa: ” Du är vår man för Kina. Åk!”
SAGT OCH GJORT, så tog jag min Margareta och bokade en resa till Hong Kong, där banken har ett av sina kontor och som var min blivande stationering. Vi landade en varm och fuktig söndagsmorgon och när jag gick ut på stan kändes det omedelbart som om jag var på Manhattan i New York. Samma speciella värme, samma stadskaraktär med enorma kontorsbyggnader och insprängda parker däremellan. Samma galna och spännande blandning av folk från all walks of life. Men varför var det så oerhört många kvinnor ute på gator, trottoarer, parker, på och under viadukter? Sittande, dansande, ätande, sjungande. Fullt av dem. Jag gick fram och frågade några som bara fnissade åt min fråga. Så småningom fick jag förklarat för mig att detta var de många invandrade filippinskornas enda lediga dag under veckan. Då samlas de i 10.000-tals inne i Hong Kong för att fira och umgås. Fantastiskt intryck!
VÄL FRAMME BÖRJADE VI givetvis med att leta efter en bostad och som tur var fann vi en svensk mäklare i Hong Kong som kunde hjälpa oss. Det är så mycket bättre med en landsman. Inte för språket, men för att vi har samma boendekulturella värderingar och erfarenheter. Hon kunde berätta för oss vad som gällde utifrån den bild hon förstod att vi hade. Den 5-6 arbetsdagar vi tillbringade ihop blev också en snabbkurs i att leva och verka i Hong Kong. Tack, Caroline!
VÄL INSTALLERADE BÖRJADE nästa utmaning, att försöka förstå den kinesiska verklighet jag skulle verka i. Visserligen var vi redan fyra svenskar på kontoret om totalt cirka 30, men de hade alla varit där ett tag och slängde sig på ett för mig ofattbart vant sätt med rätt uttalade ortnamn, företag, myndigheter, politiker, företagsledare och allt annat som ingår i en bankmans start-kit för att vara ens begränsat användbar. För att inte tala om maträtter, utflykstmål, idrottshändelser, kändisar och annat som gör en lunch eller annan vardagskommunikation till en avkoppling och inte ett ansträngt sökande efter något ens avlägset bekant.
MITT I DETTA FAMLANDE efter fotfäste sköljer den finansiella tsunamin över oss. Skönheten med en sådan händelse är dock att man tvingas hugga tag, det går inte att finlira sig fram via kurser i mandarin och hur man håller sina chopsticks… Skönt att kunna göra nytta!
EN NJUTNING OCH UTMANING i att verka i Kina jämfört med mer triviala platser i världen som New York, London och Paris, är den kultur och förfining (även om det inte är the first thing that springs to mind under en middag med kinseser) som följer av att vara i ett land med en 5000 år gammal kultur varav landet varit enat i ungefär samma omfattning i 2000 av dessa. De sju dynastierna, som började med Qin 220 år f Kr och slutar med Qing 1911, då Kina blev republik under president Dr Sun, gör sitt till för en nationell stolthet som jag tror västerlänningar underskattar. Kina är ett land som inte alls upplever sig behöva be om ursäkt för sin plats och sin framgång. De har funnits så länge och bidragit med så mycket. Att just åren under tidigt 1900-tal och på slutet av Maos era inte var riktigt lyckade, hindrar inte att Kina med förstfödslorätt ser världens fortsatta utveckling an med stor aptit och avser vara en självklart närvarande storhet i alla dess möjligheter och därtill hörande fora.
EFTER BARA SNART TVÅ MÅNADER som boende i Hong Kong om än med ett flertal resor till Shanghai, Beijing och Taipei på Taiwan, är jag långt ifrån i närheten av att greppa detta fantastiska land. Men jag börjar förstå dess storhet. Och möjligheter.